Tråk.
Namn: Stina Isabelle.
Smeknamn: ehm..vet inte.
Födelsedag: 4 juli.
Födelseort: Katrineholm.
Bott i: Cochabamba,Nyköping,Oxelösund, m.m.
Bor: Jönköping (okej, kaxholmen.).
Ögonfärg: Blågråa.
Hårfärg: Mörkbrunt.
Arbete: Skola: Estet-bild.
Familj: Mor, Far, 3 systrar.
FAVORIT
färg: hm. svart,brun,grå.
Plats: Kaxholmens lövskog. eller det är nog en av många iaf.
Land: Bolivia igen.
Bok: Nyckeln till ljuset är bra.
Spel: Spel är inte min grej, precis.
Drog: Hm, mycket.
Fordon: Cyklar är bra.
Film: Finding Neverland.
Djur: Papegojor.
Affär: Hm. Många.
Serie: Ehm.. Cityakuten.
Cd: Just nu: Rebecka Thörnqvist - Melting into Orange, och Jack Johnson - Brushfire Fairytales.
Café: Claras och Espresso bar (och Johans ser mysigt ut också.)
Skor: Converse och mina nya "hårda" skor.
Internetaktivitet: Bilddagboken och Myspace.
BRUKAR DU..
Peta dig i näsan: Nää.
Titta på dig själv i spegeln: Japp.
Gnälla: Det finns alltid ngt att gnälla på. Jag gnäller jämt.
Skrika: Inte så ofta?
Sova: Ja.
Ha ångest: Det händer.
Skada dig själv med flit: I try not to.
Ta mediciner du inte vill ta: Ja, näringstillskott och vitaminer för lågt blodtryck.
Vilja dö: nej.
Drömma mardrömmar: Ibland.
Ta droger: verkligen inte.
Försöka vara annorlunda: Nej.
Klä dig i svart: Jag har typ alltid svarta kläder på mig.
Gå till kyrkan: Ja, Fast det var ett tag sen nu.
Gå i skolan: (*suck) Ja.
Röka: Nej.
.Ljuga: Ibland.förlåt.
Hata folk: Jag försöker att inte göra det.
Lita på folk: Oftast.
NÄR..
Åt du senast: För 5 timmar sen.
Läste du en bok senast: Igår.
Var du på konsert senast: I somras.
Köpte du något senast: Foundation.
Kysste du någon senast: huh.
Svor du senast: I don't.
Sjöng du senast: Idag.
Klagade du senast: För mig själv om alla läxor, hela dagen.
Är det sommar: om sex månader.
Ska du sluta röka: Om jag har börjat, direkt.
VEM..
Saknar du: Josefin.mestmestmest.
Vill du döda: Ingen.
Rörde dig sist: Någon på bussen.
Vill du slå: Min läxor, lärare och min skola.
Vill du kittla: Ingen speciell.
Kramade du sist: Cybil, eller Cecilia som jag tror att hon föredrar att kallas.
Vill du prata med: Ingen just nu, faktiskt.
Skrek du på sist: Karin.
Vill du vara som: Jesus. (Och en till, fast det är en hemlis.)
Sårade dig sist: Vet inte.
Jag fick denna av Cybil, och eftersom jag försöker hitta saker att skjuta upp min läxor med så gjorde jag den nu.
+ att Josefin har sagt att jag borde skriva ngt nytt här.
Kan inte ngn klä ut sig till mig och gå i skolan istället för mig?
Jag behöver vila, motivation och kul. Det kan jag inte få i skolan.
Hejs.
Det du gjorde,
gjorde du mig.
det tänker man inte så ofta på. Iaf inte jag.
Att om man är god mot någon här, så är man god mot Gud.
om man är elak mot någon här, så är man elak mot Gud.
Det kan nog vara en sån sak som får en att tänka på vad man bör göra,
och välja bort det som är dumt.
Och det finns ju förlåtelse. vilken bra Gud jag har.
jag tänkte skriva nåt mer om just detta, men det tappade jag bort.
OM EN VECKA OCH 2 DGR KOMMER JOSEFIN!
och det är julafton om 3 dagar. det är konstigt.
vart tappade sverige bort julstämningen?
och jag är inte riktigt färdig med mina julklappar! :
gjorde du mig.
det tänker man inte så ofta på. Iaf inte jag.
Att om man är god mot någon här, så är man god mot Gud.
om man är elak mot någon här, så är man elak mot Gud.
Det kan nog vara en sån sak som får en att tänka på vad man bör göra,
och välja bort det som är dumt.
Och det finns ju förlåtelse. vilken bra Gud jag har.
jag tänkte skriva nåt mer om just detta, men det tappade jag bort.
OM EN VECKA OCH 2 DGR KOMMER JOSEFIN!
och det är julafton om 3 dagar. det är konstigt.
vart tappade sverige bort julstämningen?
och jag är inte riktigt färdig med mina julklappar! :
terrifying.
idag på busshållplatsen så var det nog det mest läskiga som har hänt mig på länge.
jag stod och pratade med joppa och lotta när en JÄTTEFULL man kom till hållplatsen och skrek och sa att han var kåt till en tjej. när han blev avvisad där, och skulle gå iväg med sin (ickefulla, tror jag) kompis så stannade han till vid oss och började prata med lotta.Han frågade om han var dum ihuvudet och Lotta sa att han skulle gå därifrån. då började han knuffa på henne, och hans kompis försökte hejda honom, och jag och joppa visste inte rikitgt vad vi skulle göra. sen när han "var färdig" med lotta så gick han fram mot alla som hade backat och frågade mig om han var dum i huvudet.jag sa nej, det tror jag inte, och skulle precis till att gå därifrån när han slår till glaset JÄTTEHÅRT, och jag stod precis intill glaset.jag höll på att dö av rädsla, och sprang till jennie som stod en liten bit bort. Den fulla mannen gick tillbaka till lotta och joppa och började slå efter dom, så då sprang dom iväg. Jag trodde att han skulle bärja misshandla och våldta alla ett tag. och då överdriver jag itne ett dugg, för det var han kapabel till.
och det var hur läskigt som helst, och jag fick värsta chocken.och jag tror att jennie började gråta, och lotta och joppa också tror jag. det var verkligen hur läskigt som helst.
Det är synd om människor som dricker sig fulla. Och det är bara dumt att dom gör det.
Speciellt också, när dom har aggressiva tendenser.
Det är ju livsfarligt!
Innan idag så har jag flummat med lovisa (som äntligen avr i skolan :D!), och fått 400 kronor, och satt upp jobbiga lappar utomhus när det var JÄTTEblåsigt ochJÄTTEkallt! Mina fötter var som istappar efteråt.
Sen på bussen träffade jag Julia. Senare också Linn, som jag inte känner sådär jättebra, men som är hur rolig och snäll som helst!
Imorgon är det skola till 16.00 och kladdkaksbak(som vi för övrigt ska poison'a, moahaha) med Cecilia :).
På torsdag är det en spanskalektion och sen ledighet.
Och antingen på Torsdag eller Fredag så ska man äta lunch med Amanda på IKEA, och julhandla det sista.
Och så ska jag göra färdigt julklapparna.
(josefin, din födelsedagsptresent kommer att dröja lite. förlåt.men du får den nästa gång vi ses efter nyår. ok?)
idag på busshållplatsen så var det nog det mest läskiga som har hänt mig på länge.
jag stod och pratade med joppa och lotta när en JÄTTEFULL man kom till hållplatsen och skrek och sa att han var kåt till en tjej. när han blev avvisad där, och skulle gå iväg med sin (ickefulla, tror jag) kompis så stannade han till vid oss och började prata med lotta.Han frågade om han var dum ihuvudet och Lotta sa att han skulle gå därifrån. då började han knuffa på henne, och hans kompis försökte hejda honom, och jag och joppa visste inte rikitgt vad vi skulle göra. sen när han "var färdig" med lotta så gick han fram mot alla som hade backat och frågade mig om han var dum i huvudet.jag sa nej, det tror jag inte, och skulle precis till att gå därifrån när han slår till glaset JÄTTEHÅRT, och jag stod precis intill glaset.jag höll på att dö av rädsla, och sprang till jennie som stod en liten bit bort. Den fulla mannen gick tillbaka till lotta och joppa och började slå efter dom, så då sprang dom iväg. Jag trodde att han skulle bärja misshandla och våldta alla ett tag. och då överdriver jag itne ett dugg, för det var han kapabel till.
och det var hur läskigt som helst, och jag fick värsta chocken.och jag tror att jennie började gråta, och lotta och joppa också tror jag. det var verkligen hur läskigt som helst.
Det är synd om människor som dricker sig fulla. Och det är bara dumt att dom gör det.
Speciellt också, när dom har aggressiva tendenser.
Det är ju livsfarligt!
Innan idag så har jag flummat med lovisa (som äntligen avr i skolan :D!), och fått 400 kronor, och satt upp jobbiga lappar utomhus när det var JÄTTEblåsigt ochJÄTTEkallt! Mina fötter var som istappar efteråt.
Sen på bussen träffade jag Julia. Senare också Linn, som jag inte känner sådär jättebra, men som är hur rolig och snäll som helst!
Imorgon är det skola till 16.00 och kladdkaksbak(som vi för övrigt ska poison'a, moahaha) med Cecilia :).
På torsdag är det en spanskalektion och sen ledighet.
Och antingen på Torsdag eller Fredag så ska man äta lunch med Amanda på IKEA, och julhandla det sista.
Och så ska jag göra färdigt julklapparna.
(josefin, din födelsedagsptresent kommer att dröja lite. förlåt.men du får den nästa gång vi ses efter nyår. ok?)
Okej. Engelskan kan fixa sig. Den måste fixa sig helt enkelt.
Det är bara att skriva mvg-uppgiften och s
kriva artikelsaken. det funkar.
Och jag måste seriöst börja ta tag i mitt skolliv nu. Jag har kasnke liiite för mkt frånvaro.
Jag har kasnke inte orkat alla lektioner, men det är bara ett fåtal.
Och jag visste faktiskt inte att man behövde sjukanmäla sig om man gick hem pga sjukdom mitt i skoldagen, faktiskt.
Och det akn jag säga med ett rent samvete. För så är det.
Och dessutom, så kan jag jobba upp allt jag hamnar efter i. Och dom sakerna har jag redan gjort för länge sen.
Nu vill jag bara ha lovlovlov. slappna av och bara ta det lugnt.
Idag på bilden blev jag jättesur först på Helena(som var vikarie för Kristina idag.) som bara sabbade min bild totalt, jag hade gjort skissen precis som jag ville ha det, och då säger hon att vi måste prata med henne innan vi börjar måla. Så, jag går fram till henne och säger att såhär och såhär har jag tänkt mig.
"Du har ingen komposition i bilden, det måste du jobba med. Titta i Lena Kronqvists bok"
Jag tittade i den och Lena Kronqvist hade inte heller någon speciell komposition i bilden, precis som jag. Men, har Helena sagt att man måste ha en komposition i bilden, måste man det. Så jag började måla lite tapeter och allt möjligt, och det blev verkligen allt som jag inte ville ha. Och jag sa det till henne, att jag hade förstört min enda skiss med det som jag ville göra.
Hon rycker lite lätt på axlarna och säger "Ja, men då vet du ju hur du vill ha det. Det var det som var meningen." Himla kärring! Ursäkta språket, men tack så hemskt mkt för att du tar upp tid som jag inte har att använda på ngt som jag redan vet hur jag vill ha det!
Jag sa inte det högt, bara med ögonen. Jag blundade och tänkte, "hon ser inte nu"
Sen efter det var jag jäätesur. Sursursur på att vi måste bli färdiga med allt sanbbt på kort tid, så att vi inte kan göra det emd lite mer engagemang till varje bild.
Pissbildapa.
Sen bröt jag ihop helt, bara för att jag inte har kontroll över saker och ting som jag trodde jag hade kontroll över.
Jag trodde att allt skulle bli bra igen, men icke, ångesten finns kvar.
Jag höll på att bryta ihop totalt inför alla på bilden och engelskan och rasten.
Jag vill inte att Josefin ska må dåligt.
Jag vill inte att Cecilia ska må dåligt.
JAg vill inte att Eleni ska må dåligt.
Jag vill inte må dåligt.
Och jag vill hjälpa. jag vill.
Men jag hatar när det itne går, när det itne finns ngt jag kan göra.
Jag hatar att vara passiv.
Jag vill bara att alla ska må bra.
Det är så fruktansvärt jobbigt när hela ens noggrant uppbyggda försvar kollapsar som ett sandslott vid stranden.
Det hjälper inte att reda ut vissa saker och sen tro att allt är bra.
Det hjälper inte att få reda på att man var mer illa däran än man trodde när man först började bygga upp ett försvar.
Det hjälper inte ett piss.
Och det hjälper inte nånting att känna som att man inte kan hjälpa någon.
bajsdeppångestdag.
bajsbajsbajs.
ONE WAY, JESUS!
YOU'RE THE ONLY ONE
THAT I COULD LIVE FOR.
Alltså. det är helt otroligt vad den texten betyder.
lätt att jag alltid kommer ha den texten i huvudet.
såbra såbra såbra.
Och Josefin. jag vill bara ta bort det. ta bort allt dumt.
I hate that I don't have superpowers to make it go away. :(
Och likaså med Eleni. :(
why, why!
Och vi måste reformera skolsystemet! Det är inte särsilt rättvist, att bara bild-estetarna(även om solweig säger att alla estetlärare lämnar ut lapparna, så gör dom faktiskt inte det, för amanda har aldrig sett en sån lapp, och hon går musik!) behöver lämna lappar om frånvaro till sina föräldrar.
Och om man har varit sjuk, så är den frånvaron lika med att man har skolkat!
Är inte det hur dumt som helst!
Och anledningen till att vi måste det är dels för att alla andra bildare innan oss har haft hög frånvaro, och att våra lärare vill "försvara" oss gällande frånvaro. Jga säger: GE OSS EN CHANS! och vad hjälper det att lärarna försvarar oss, när det ändå inte kommer att hjälpa till nånting!
Seriöst så måste skolan ta sig i kragen och fatta att man inte kan ha det så!
Speciellt inte när det systemet hela tiden krånglar och det står att man har frånvaro, när man har varit på den lektionen, och att allting skrivs fel hela tiden i datorn!
Himlastupidaslärare säger jag!
Aaargh!
(jag ska försöka lugna ner mig nu)
jag har öpt en penatx a3 systemkamera!! :D:D:D
måste vara mitt bästa köpkap någonsin!
och vad jag älskar den också.
och zoomen. WUNDERSCHÖÖN.
OCH OM TVÅ VECKOR KOMMER JOSEFIN OCH I CAN BARELY STOP SMILING ABOUT IT!!
vi ska ha så roligt, och oroa dig inte kära lilla vän, i can pay.
och jag skanr henne så himla mkt.
det är så mkt lättare när hon är med.
och roligare.
hon förgyller hela ens vardag till max, och det lever man på i flera veckor.
jag älskar den männskan.
och vad roligt att jag skriver om josefin, när jag lika vär kan skriva du, istället för hon.
för jag tror faktiskt att du, josefin är den enda so läser denna bloggen.
men det är väldigt skönt.
tjoho. / stina
YOU'RE THE ONLY ONE
THAT I COULD LIVE FOR.
Alltså. det är helt otroligt vad den texten betyder.
lätt att jag alltid kommer ha den texten i huvudet.
såbra såbra såbra.
Och Josefin. jag vill bara ta bort det. ta bort allt dumt.
I hate that I don't have superpowers to make it go away. :(
Och likaså med Eleni. :(
why, why!
Och vi måste reformera skolsystemet! Det är inte särsilt rättvist, att bara bild-estetarna(även om solweig säger att alla estetlärare lämnar ut lapparna, så gör dom faktiskt inte det, för amanda har aldrig sett en sån lapp, och hon går musik!) behöver lämna lappar om frånvaro till sina föräldrar.
Och om man har varit sjuk, så är den frånvaron lika med att man har skolkat!
Är inte det hur dumt som helst!
Och anledningen till att vi måste det är dels för att alla andra bildare innan oss har haft hög frånvaro, och att våra lärare vill "försvara" oss gällande frånvaro. Jga säger: GE OSS EN CHANS! och vad hjälper det att lärarna försvarar oss, när det ändå inte kommer att hjälpa till nånting!
Seriöst så måste skolan ta sig i kragen och fatta att man inte kan ha det så!
Speciellt inte när det systemet hela tiden krånglar och det står att man har frånvaro, när man har varit på den lektionen, och att allting skrivs fel hela tiden i datorn!
Himlastupidaslärare säger jag!
Aaargh!
(jag ska försöka lugna ner mig nu)
jag har öpt en penatx a3 systemkamera!! :D:D:D
måste vara mitt bästa köpkap någonsin!
och vad jag älskar den också.
och zoomen. WUNDERSCHÖÖN.
OCH OM TVÅ VECKOR KOMMER JOSEFIN OCH I CAN BARELY STOP SMILING ABOUT IT!!
vi ska ha så roligt, och oroa dig inte kära lilla vän, i can pay.
och jag skanr henne så himla mkt.
det är så mkt lättare när hon är med.
och roligare.
hon förgyller hela ens vardag till max, och det lever man på i flera veckor.
jag älskar den männskan.
och vad roligt att jag skriver om josefin, när jag lika vär kan skriva du, istället för hon.
för jag tror faktiskt att du, josefin är den enda so läser denna bloggen.
men det är väldigt skönt.
tjoho. / stina
I am not my hair
I am not this skin
I am not your expectations no,
I am not my hair
I am not this skin
I am a soul that lives within.
alltså. jag har en lite plan i huvudet. eller en idé, kan man kanske säga.
om hur allting skull kunna vara, och hur allting skulle funka.
Jag vet. det funkar inte så, och det skulle bli förfärligt tråkigt om allting hände som man ville det hela tiden. tråktråktråk.
Den enda planen som funkar är Guds plan.
Idag på mötet i pinkan så var det ungt folk från bibelskola grow på besök. dom pratade om hur Gud hjälper en i svåra situationer, hur man lyssnar på Gud och hör hans röst och den här rustningen som det står i Efesiebrevet 6:12 (tror jag.nåt sånt.) om.
Och jag kände hur dom verkligen levde sitt liv för Gud.
Hur dom hade lämnat sina hemstäder för att lära känna honom mer.
Jag såg att dom hade nånting. Det där extra som man själv vill utstråla.
Och den friden som dom också visade.
En sån slags frid som jag fick efter mbt. I sommras så bestämde jag mig verkligen för att jag ville följa Jesus och missionsbefallningen och allt det där.
Men. Jag har varit så inne i allt annat, att jag har glömt bort att hålla kvar den där känslan.
Det är som när ens rum är jättestökigt, och så ska man plocka undan. Och så tar man upp bibeln, dör att ställa tillbaka den brevid sängen, men istället tar upp och läser den. Och så sitter man där och läser och läser, glömmer bort vad man höll på med, vad man måste göra, och tidsuppfattningen är borta sen lääänge. Sen plötsligt så tittar man upp, och ser sitt stökiga rum som mamma har tjatat på en i flera dagar att fixa. Så tänker man "Oj, jag måste göra detta först, sen kan jag fortsätta läsa, detta tar nog ointe så lång stund." Så börjar man plocka ihop sakerna och ställa dom på sin plats. Man håller på och håller på, och när man tror att man är färdig så ser man ytterligare en sak och tänker "okej, snart ska jag läsa, jag ska bara...". Och så händer det igen. och igen. och igen. Sen har man helt glömt bort att man skulle läsa, och komma närmre Gud. utav bara farten så slår man igen Bibeln och ställer den på sin nydammade plats.
Och varje gång man har städat så är man ju alltid helt slutkörd efter det, så man lägger sig på den nybäddade sängen och pustar ut, och somnar till sist.
Rummet blir alltid stökigt efter varje gång man har städat. Det blir bara mer och mer grejer känns det som. I hyllorns får böckerna trängas med nya böcker, mya papper.
Skrivbordet får trängas med nya pennor, suddigumm och pärmar. Bordet brevid sängen (där Bibeln står) täcks med andra påminnelselappar, med andra papper med batterier, skrivböcker, andra böcker, och en hel del annat skräp. Skräp som gömmer Bibeln, så man itne ser den, så man itne tar upp den som man gjorde förra gången man städade.
Man glömmer bort Gud helt enkelt.
Jag tror att det är det jag har gjort.
Jag har varit så upptagen med allt nytt, att jag inte har gett lika mkt uppmärksamhet till det jag har haft sen innan.
Kanske har jag tänkt att "ja, men det finns inte så mkt jag kan göra för Gud just nu i mitt liv, jag låter honom säga till när det behövs".
Men man kan inte göra så. Man kan itne låta Gud sköta allt, Gud kan itne säga till en varje gång man behövs utan att man själv ser, eller märker det. När man har bestämt sig för att göra ngt, för att hänge sig åt ngt så får man vara på alerten. Man får leta efter tillfällen. Få ändan ur vagnen.
Jag har varit upptagen med att få "en stadig grund", gällande skola, kompisar, och andra världsliga och alldagliga ting. Men man kan inte få en riktigt stadig grund, utan Gud.
En del kanske lyckas med att skapa en stadig grund utan Gud, men jag är 100% säker på att den kommer att gå sönder efter ett tag.
Men jag är också 100% säker på att har man byggt en grund utan Gud, så kan man få den att bli stadig om man släpper in Gud i fokus igen, om man låter Honom bygga om grunden. Då får man en grund med Gud, och en grund med världsliga ting, och det med världsliga ting är kvar för att det känns behagligt på nåt sätt.
Men jag ska få ändan ur vagnen, och låta Gud bygga om min grund. Jag ska hålla kvar och och se till att det blir nånting gjort. Jag ska lyssna efter Guds röst och gå ut i strid för honom.
För precis som Gud säger till Gideon " Gud är med dig, du tappre stridsman", så är Han med mig. Och det betyder mer för mig än nånting annat.
oj, vad detta kändes som värsta predikan. men kanske att Gud ville ha det sagt.
ÅH! vilken känsla av lyckorus jag fick nu. Jag är använd utav Gud.
Under tiden jag har skrivit det här har jag föreställt mig hur det skulle vara att säga detta inför en församling. Oj. vi får se.
And once again, I can feel the peace i got this summer and that there's hope.
<33 / Stina.
I am not this skin
I am not your expectations no,
I am not my hair
I am not this skin
I am a soul that lives within.
alltså. jag har en lite plan i huvudet. eller en idé, kan man kanske säga.
om hur allting skull kunna vara, och hur allting skulle funka.
Jag vet. det funkar inte så, och det skulle bli förfärligt tråkigt om allting hände som man ville det hela tiden. tråktråktråk.
Den enda planen som funkar är Guds plan.
Idag på mötet i pinkan så var det ungt folk från bibelskola grow på besök. dom pratade om hur Gud hjälper en i svåra situationer, hur man lyssnar på Gud och hör hans röst och den här rustningen som det står i Efesiebrevet 6:12 (tror jag.nåt sånt.) om.
Och jag kände hur dom verkligen levde sitt liv för Gud.
Hur dom hade lämnat sina hemstäder för att lära känna honom mer.
Jag såg att dom hade nånting. Det där extra som man själv vill utstråla.
Och den friden som dom också visade.
En sån slags frid som jag fick efter mbt. I sommras så bestämde jag mig verkligen för att jag ville följa Jesus och missionsbefallningen och allt det där.
Men. Jag har varit så inne i allt annat, att jag har glömt bort att hålla kvar den där känslan.
Det är som när ens rum är jättestökigt, och så ska man plocka undan. Och så tar man upp bibeln, dör att ställa tillbaka den brevid sängen, men istället tar upp och läser den. Och så sitter man där och läser och läser, glömmer bort vad man höll på med, vad man måste göra, och tidsuppfattningen är borta sen lääänge. Sen plötsligt så tittar man upp, och ser sitt stökiga rum som mamma har tjatat på en i flera dagar att fixa. Så tänker man "Oj, jag måste göra detta först, sen kan jag fortsätta läsa, detta tar nog ointe så lång stund." Så börjar man plocka ihop sakerna och ställa dom på sin plats. Man håller på och håller på, och när man tror att man är färdig så ser man ytterligare en sak och tänker "okej, snart ska jag läsa, jag ska bara...". Och så händer det igen. och igen. och igen. Sen har man helt glömt bort att man skulle läsa, och komma närmre Gud. utav bara farten så slår man igen Bibeln och ställer den på sin nydammade plats.
Och varje gång man har städat så är man ju alltid helt slutkörd efter det, så man lägger sig på den nybäddade sängen och pustar ut, och somnar till sist.
Rummet blir alltid stökigt efter varje gång man har städat. Det blir bara mer och mer grejer känns det som. I hyllorns får böckerna trängas med nya böcker, mya papper.
Skrivbordet får trängas med nya pennor, suddigumm och pärmar. Bordet brevid sängen (där Bibeln står) täcks med andra påminnelselappar, med andra papper med batterier, skrivböcker, andra böcker, och en hel del annat skräp. Skräp som gömmer Bibeln, så man itne ser den, så man itne tar upp den som man gjorde förra gången man städade.
Man glömmer bort Gud helt enkelt.
Jag tror att det är det jag har gjort.
Jag har varit så upptagen med allt nytt, att jag inte har gett lika mkt uppmärksamhet till det jag har haft sen innan.
Kanske har jag tänkt att "ja, men det finns inte så mkt jag kan göra för Gud just nu i mitt liv, jag låter honom säga till när det behövs".
Men man kan inte göra så. Man kan itne låta Gud sköta allt, Gud kan itne säga till en varje gång man behövs utan att man själv ser, eller märker det. När man har bestämt sig för att göra ngt, för att hänge sig åt ngt så får man vara på alerten. Man får leta efter tillfällen. Få ändan ur vagnen.
Jag har varit upptagen med att få "en stadig grund", gällande skola, kompisar, och andra världsliga och alldagliga ting. Men man kan inte få en riktigt stadig grund, utan Gud.
En del kanske lyckas med att skapa en stadig grund utan Gud, men jag är 100% säker på att den kommer att gå sönder efter ett tag.
Men jag är också 100% säker på att har man byggt en grund utan Gud, så kan man få den att bli stadig om man släpper in Gud i fokus igen, om man låter Honom bygga om grunden. Då får man en grund med Gud, och en grund med världsliga ting, och det med världsliga ting är kvar för att det känns behagligt på nåt sätt.
Men jag ska få ändan ur vagnen, och låta Gud bygga om min grund. Jag ska hålla kvar och och se till att det blir nånting gjort. Jag ska lyssna efter Guds röst och gå ut i strid för honom.
För precis som Gud säger till Gideon " Gud är med dig, du tappre stridsman", så är Han med mig. Och det betyder mer för mig än nånting annat.
oj, vad detta kändes som värsta predikan. men kanske att Gud ville ha det sagt.
ÅH! vilken känsla av lyckorus jag fick nu. Jag är använd utav Gud.
Under tiden jag har skrivit det här har jag föreställt mig hur det skulle vara att säga detta inför en församling. Oj. vi får se.
And once again, I can feel the peace i got this summer and that there's hope.
<33 / Stina.
I haven't been the greatest one,
when it comes to write letters.
I didn't mean to let it slip by. I was just so caught up in everything around. It's hard too se what you're missing, when all you can do is to look forward, just to keep focus.
förlåt.
jag har lust att skriva
ensåndär jättevacker dikt,
som egenltigen
bara du kan skriva.
för du kan skriva ord
och få dem att kännas
som en hand i min.
Som får det att kännas
som att du sitter precis här,
knappt 10 cm ifrån mig.
Även fast jag tittar på "Ten things i hate about you",
så bli den aldrig lika rolig som när du är med.
Det blir inte lika roligt,
att upprepa repliker,
istället blir varje upprepat ord
en till knut av längtan i magen.
Och även fast center troligen är det godaste i den här världen,
så har den också mist lite utav smaken.
Smaken liksom lyser med sin frånvaro,
precis som din, här hos mig just nu.
Och jag har blivit lite rädd för att mina ord
inte ska vara lika kärleksfulla,
lika meningsfulla,
som dina är för mig.
Varje gång jag läser nånting
som du har skrivit så blir jag helt..,
tjaa, man kan säga " då brister själen ut i lovsångsljud".
fast mestmestmest, tårar.
JAG SAKNAR DIG SÅ URBOTA MYCKET JOSEFIN ANDERSON.
det vore mkt lättare att ta tag i själv, om jag visste
att allt jag behövde göra skulle vara att ropa,
och så skulle jag höra din fotsteg närma sig.
Man tar gärna ett steg
in i bakgrunden,
när andra kan göra det bättre.
Det är lite så ibland, gällande allt möjligt.
för jag har inte dig här, som påminner mig
om vad jag kan.
jag har lite svårt med att se Stina Vingren som en person
som kan, och som också kan göra olika saker bra.
Det är väldigt svårt att se ibland,
för det blir aldrig så bra
som det skulle kunnat bli om du var här.
Du vet, det där med relativitet.
I know I haven't been
the greastest one
when it comes to
write letters.
But I hope you
like me anyway.
Josefin Anderson är nog det bästa som har hänt mig.
So good to me, because you bring out the best in me.
All kärlek på den här jorden räcker inte till,
det är nog mer i stil med Joh.3:16 -kärlek som beskriver bäst.
There is no chance in universe, that I'll stop loving you.
'Cause baby, I'd die for you.
(och brevet kommer. Det kommer.)
when it comes to write letters.
I didn't mean to let it slip by. I was just so caught up in everything around. It's hard too se what you're missing, when all you can do is to look forward, just to keep focus.
förlåt.
jag har lust att skriva
ensåndär jättevacker dikt,
som egenltigen
bara du kan skriva.
för du kan skriva ord
och få dem att kännas
som en hand i min.
Som får det att kännas
som att du sitter precis här,
knappt 10 cm ifrån mig.
Även fast jag tittar på "Ten things i hate about you",
så bli den aldrig lika rolig som när du är med.
Det blir inte lika roligt,
att upprepa repliker,
istället blir varje upprepat ord
en till knut av längtan i magen.
Och även fast center troligen är det godaste i den här världen,
så har den också mist lite utav smaken.
Smaken liksom lyser med sin frånvaro,
precis som din, här hos mig just nu.
Och jag har blivit lite rädd för att mina ord
inte ska vara lika kärleksfulla,
lika meningsfulla,
som dina är för mig.
Varje gång jag läser nånting
som du har skrivit så blir jag helt..,
tjaa, man kan säga " då brister själen ut i lovsångsljud".
fast mestmestmest, tårar.
JAG SAKNAR DIG SÅ URBOTA MYCKET JOSEFIN ANDERSON.
det vore mkt lättare att ta tag i själv, om jag visste
att allt jag behövde göra skulle vara att ropa,
och så skulle jag höra din fotsteg närma sig.
Man tar gärna ett steg
in i bakgrunden,
när andra kan göra det bättre.
Det är lite så ibland, gällande allt möjligt.
för jag har inte dig här, som påminner mig
om vad jag kan.
jag har lite svårt med att se Stina Vingren som en person
som kan, och som också kan göra olika saker bra.
Det är väldigt svårt att se ibland,
för det blir aldrig så bra
som det skulle kunnat bli om du var här.
Du vet, det där med relativitet.
I know I haven't been
the greastest one
when it comes to
write letters.
But I hope you
like me anyway.
Josefin Anderson är nog det bästa som har hänt mig.
So good to me, because you bring out the best in me.
All kärlek på den här jorden räcker inte till,
det är nog mer i stil med Joh.3:16 -kärlek som beskriver bäst.
There is no chance in universe, that I'll stop loving you.
'Cause baby, I'd die for you.
(och brevet kommer. Det kommer.)
The Incredibles.
(top 5 i disneyfilms-listan!)
Den "lilla avhandlingen", som jag skulle skriva i förrgår(?), om hur twisted världen var sket sig totalt. Istället så bröt jag ihop av frustration på Fredrik Reinfeldt och hans ondsinta kumpaner.
(Jag har stort lust att svära åt dom, men. Eftersom jag försöker vara en god kristen, så ska jag inte göra det.)
När jag hade torkat mina sista tårar så sa pappa att jag borde gå med i grön ungdom eller ssu.
Men sånt är seriösa saker, och det är mkt lättare att bara klaga. (Jag vet att jag itne kan klaga med rätt på den nya regeringen, eftersom dom bara har suttit där en månad, MEN, heter man Stina Vingren så får manfaktiskt det. faktiskt.)
Fast jag behöver kasnke en utmaning. Hm.
Vi får se.
BRIGHT EYES! varför har jag inte lyssnat på dom förut! Bright eyes och Viktor Olofsson är ... ja, det är obeskrivligt hur mkt jag gillar dom.
Och allt suger (inte bright eyes och viktor olofsson).
(top 5 i disneyfilms-listan!)
Den "lilla avhandlingen", som jag skulle skriva i förrgår(?), om hur twisted världen var sket sig totalt. Istället så bröt jag ihop av frustration på Fredrik Reinfeldt och hans ondsinta kumpaner.
(Jag har stort lust att svära åt dom, men. Eftersom jag försöker vara en god kristen, så ska jag inte göra det.)
När jag hade torkat mina sista tårar så sa pappa att jag borde gå med i grön ungdom eller ssu.
Men sånt är seriösa saker, och det är mkt lättare att bara klaga. (Jag vet att jag itne kan klaga med rätt på den nya regeringen, eftersom dom bara har suttit där en månad, MEN, heter man Stina Vingren så får manfaktiskt det. faktiskt.)
Fast jag behöver kasnke en utmaning. Hm.
Vi får se.
BRIGHT EYES! varför har jag inte lyssnat på dom förut! Bright eyes och Viktor Olofsson är ... ja, det är obeskrivligt hur mkt jag gillar dom.
Och allt suger (inte bright eyes och viktor olofsson).
- Snö. NEJ TACK, INTE JUST NU.
Snö betyder kyla och blask. Iofs roliga saker också, men jag är inte på det humöret nu. - Josefin (Inte josefin som person). Hon är inte här. Jag vill att hon ska vara här och sura med mig. I need her with me.
- Amanda och Julia. (Åter igen, inte som personer.) Dom får vara i soliga spanien utan snö. Bad, sol, bergsklättring(tror jag att dom skulle göra iaf), chansen att prata spanska.
- Camilla. (Inte som person blablabla) Hon är på teneriffa!
- Emma( blablabla) Hon är i england!
- Stina m! (blablabla) Hon är i Umeå!
I can go on, and on, about everyone who does not have to be here, in this godforsaken place.
Okej, kasnke inte godforsaken place, men. Dom har åkt iväg för att ha roligt. Tji fick jag som trodde att det skulle bli roligt och skönt att vara hemma.
Och det är kallt. Så kallt,kallt,kallt. Jag fryser ihjäl.
Och jag har ändå 3 lager på mig!
gaah.
Don't be afraid cause only mercy can save
only love can make us stay closer
alltså.
viktor olofsson ist ein hero(blev tyska grammatiken rätt?). eller, väldigt bra iaf. (www.viktorolofsson.com)
Lätt att jag ska på hans konsert den 12. Lätt. Och värsta bra också att den är helt gratis i pinkan. :)
Nu ska jag skriva om hur twisted världens har blivit. fast inte här.
i ett word-dokument.
men jag kanske lägger upp den lilla avhandlingen här senare.
aja.
only love can make us stay closer
alltså.
viktor olofsson ist ein hero(blev tyska grammatiken rätt?). eller, väldigt bra iaf. (www.viktorolofsson.com)
Lätt att jag ska på hans konsert den 12. Lätt. Och värsta bra också att den är helt gratis i pinkan. :)
Nu ska jag skriva om hur twisted världens har blivit. fast inte här.
i ett word-dokument.
men jag kanske lägger upp den lilla avhandlingen här senare.
aja.
Allt ska bli bra igen.
Jag ska lova mig själv det.
Igen.
- pissasarsleskitstövelmörkertantpruttmajsbajsvinterkyla
FREDRIK REINFELDT OCH DOM BLÅA.
det är väl kontentan av mina aggressioner. aggressionerna som tar mest plats är väl mörker och fredrik reinfeldt.
Fredrik Reinfeldt kanske är en jääteroliga och snäll person med hans politik är bara en stor, stor, stor, suck.
och mörkret. att det är mörkt inombords, och att det är mörkt för att vi bor i sverige och har kalla årstider.
Årtiderna kan jag inte göra något åt, men det kan jag med mitt gena mörker.
Om det är någon som vet vad, så kan ju den personen säga till. Because I can't figure it out.
Men. Jag har bestämt mig för att jag ska vara.. ljus? (höhö.)
När jag mår sådär crapigt, så ska jag vara med människor. Och om det inte finns någon jag kan vara med, så ska jag antingen... - ..hitta nya vänner.
- ..ellerringa någon som jag inte har varit med på vääääldigt länge.
- ..eller vara med någon som jag har tappat kontakten med.
- ..eller bara åka in till stan, sätta mig på ett café, dricka te och läsa en bok, ensam. det kommer ju iaf vara människor runt omkring mig.
Jag ska försöka ge the best of me till människor. Sådär så att man får tillbaka, och ser lite tydligare alla bra saker.
Tex. att man faktiskt har det väldigt bra, att man har möjligheter till att faktiskt göra ngt av sitt liv, och kasne ge något tillbaka till världen och det allmäna samhället.
men a. det är planen just nu. man får se om den funkar. men jag ska kämpa för att den ska funka iaf. det ska jag göra.
Och mina just-nu favoriter är Viktor Olofsson (and I actually know this guy!), Martin&Guild, India Arie, och gamla blues artister, som bara finns på LP, som oftast låter ganska rassligt. Hur bäst som helst.
Och. Jag är faktiskt duktig och bra i skolan :).
- 45.5 av 50 på svenska provet. (Det lite sura var att mvg låg på 46 poäng.)
- 31 av 38 på historia provet. (Också här var det lite surt, mvg låg på 32.)
- vg på spanska provet. (Boy, I was suprised over that one.)
- "vg" på kulturhistorian. (Jag trodde att han skulle underkänna mig direkt.)
- mvg på alla engelska förhör och uppgifter.
- mvg på alla spanska förhör.
- forhoppningsvis mvg på musikteorin. (Jag har inte fått tillbaka det än, men jag kunde allt det där sen innan, och tillochmed när vi skulle skriva takter så gick det bra. Jag brukar alltid ha lite svårt att sätta ut takter.)
Ungefär så. I'm quite happy actually. :)
Nu står det en risifrutti i kylskåpet och bara väntar på att få bli uppäten.
Och jag ska vara ensam hemma hela kvällen.
Så, tecknade filmer och Risifrutti m.m., here i come!
<3>
So what should I say,
you stood in my way
when I was leaving today.
Egentligen borde jag inte sitta här och skriva, men det var ju så fruktansvärt länge sen.
Egentligen borde jag skriva färdigt kulturhistorian, göra engelska grammatiken, spanska uppgifterna + texten,
plugga till matteprovet imorgon, läsa svenska-boken, skriva färdigt svenskabok recensionen.
Jag klagar ganska mkt.
Mycket prat, lite verkstad. Men jag ska ändra på det strax.
Då ska jag ta och göra mig en stooor kopp te, en macka och gå ner och sätta mig i fotöljen och skriva kulturhistoria och plugga matte.
Det blir väl bra?
Det kommer gå kasst på matteprovet. ajg fattar ungefär ingenting, men jag hoppas på det bästa eftersom jag möjligtvis har fått in lite fjäsk hos Äckliga Reino.
Han skrattar som en flåsande hund (jessica kan imitera perfekt!), stinker svett och har världens sämsta andredräkt.
Och så måste jag packa också.
Jag ska till Stockholm imorgon för att hälsa på Frida och samtidigt fira henne, hon fyller år på söndag. Det ska bli kul, och ajg hoppas att jag hittar en sån där tröja jag vill ha. *hoppashoppashoppas*
Och det är inte roligt när både Lovisa och Olivia är sjuka! Inte för att det är ngt fel på dom andra i min klass, men jag menar.. Dom två är ju mina nya hängkompisar.
Lovisa sa att hon skulle vara "sjuk" idag, men hon var sjuk igår också.
Och Olivia har fått körtelfeber, men hon sa att hon slutade smittas på lördag ^^.
Olivia är så söt. Lovisa också. <3.
Jag och Olivia har också konstaterat att hon lider av psykologiska ensamhetsbesvär. Och det är verkligen så.
Hon häller upp te för två, även fast hon är själv.
Och det är synd om henne också. Det blev konstaterat fett mycket.
Lovisa har jag inte pratat med.
Hon fyller år på måndag, men hon gillar inte födelsedagar. Inte hennes. Somehow.
Jag och Olivia ska ge henne ett ägg och lite musikaliska plutterutter. Vi tror att det blir bra.
Nu ska jag gå och vara flitig och göra det som är mest nödvändigast.
Och eloge till Selma som låter mig "inspereras" av hennes färdiga kuturhistoria ^^.
Don't you just love people who does that?
Jag kan göra det själv, men jag har bara inte tiden.
Så är det. faktiskt.
goodbye for now.
<3 / stina
I've started thinking about black again. And that's never a good sign.
Allt blir bara mörkare och mörkare. Och hur mycket jag skulle vilja förklara varför så går inte det. Jag har ett bra liv. egentligen.
Jag har världens mest älskliga familj, omtänksamma och bra vänner, jag känner Jesus, jag går en linje med en intriktning som jag är intresserad av, jag har förmånen att bo i Sverige och jag varken svälter, plågas eller torteras. Jag har ett bra liv.
Jag är glad nästan alla dagar, eller, försöker inta en positiv inställning alla dagar. Och jag kan hålla kvar vid den inställningen för att jag träffar, och ser allt gott i mitt liv på dagarna. Tex, i skolan. Alla mina underbart störda vänner (vi är alla ufon(citerat av peter samuelsson)). Jag älskar dom. Och min kompislista har expanderat enormt sen jag började på Per Brahe. Och jag känner mig inte underlägsen längre, jag känner mig jämlik. Jag känner inte att jag måste vara nåt speciellt för att bli omtyckt, den pressen har nästan släppt helt.
Om detta då bara är en del av allt bra i mitt liv, varför känner jag mig då så ensam? varför känner jag mig så tom på liv? varför känns det som att ett tomrum har fyllt hela kroppen?
Det känns som att hela jag gick i tusen bitar, och tappade bitarna lite varstans i mitt "liv". Och nu finns det bara några skärvor kvar. Och dom som finns kvar, dom är ganska bräckliga. Jag bara väntar på att hela jag ska falla ihop, eftersom det säkert inte kommer finnas något kvar av mig snart.
Jag har försökt. Försökt fylla hela mig. Inte med att förtära alkohol, för det är bara dumt. Inte med knark, för det är också dumt. Inte med något som strider mot mina principer eller allmänt vett. Jag har försökt.
Kanske är det så att.. det inte kan komma in nåt att fylla ut tomheten med. Att det inte finns någon öppning.
Och det får allt att verka så mörkt. Så ohjälpligt och värdelöst. Och när jag inte kan se ljuset i slutet av tunneln så känns allt så mörkt, och som att allt är skit.
I may seem happy and I really should be, but in some strange way I dont understand, I'm not. Really not.
Jag vill att Josefin ska vara här. Jag vill att hon ska vara här och lysa upp min vardag, och hindra mig från att må så dåligt. 'Cause there's no one else that brings me up like Josefin.
Allt blir bara mörkare och mörkare. Och hur mycket jag skulle vilja förklara varför så går inte det. Jag har ett bra liv. egentligen.
Jag har världens mest älskliga familj, omtänksamma och bra vänner, jag känner Jesus, jag går en linje med en intriktning som jag är intresserad av, jag har förmånen att bo i Sverige och jag varken svälter, plågas eller torteras. Jag har ett bra liv.
Jag är glad nästan alla dagar, eller, försöker inta en positiv inställning alla dagar. Och jag kan hålla kvar vid den inställningen för att jag träffar, och ser allt gott i mitt liv på dagarna. Tex, i skolan. Alla mina underbart störda vänner (vi är alla ufon(citerat av peter samuelsson)). Jag älskar dom. Och min kompislista har expanderat enormt sen jag började på Per Brahe. Och jag känner mig inte underlägsen längre, jag känner mig jämlik. Jag känner inte att jag måste vara nåt speciellt för att bli omtyckt, den pressen har nästan släppt helt.
Om detta då bara är en del av allt bra i mitt liv, varför känner jag mig då så ensam? varför känner jag mig så tom på liv? varför känns det som att ett tomrum har fyllt hela kroppen?
Det känns som att hela jag gick i tusen bitar, och tappade bitarna lite varstans i mitt "liv". Och nu finns det bara några skärvor kvar. Och dom som finns kvar, dom är ganska bräckliga. Jag bara väntar på att hela jag ska falla ihop, eftersom det säkert inte kommer finnas något kvar av mig snart.
Jag har försökt. Försökt fylla hela mig. Inte med att förtära alkohol, för det är bara dumt. Inte med knark, för det är också dumt. Inte med något som strider mot mina principer eller allmänt vett. Jag har försökt.
Kanske är det så att.. det inte kan komma in nåt att fylla ut tomheten med. Att det inte finns någon öppning.
Och det får allt att verka så mörkt. Så ohjälpligt och värdelöst. Och när jag inte kan se ljuset i slutet av tunneln så känns allt så mörkt, och som att allt är skit.
I may seem happy and I really should be, but in some strange way I dont understand, I'm not. Really not.
Jag vill att Josefin ska vara här. Jag vill att hon ska vara här och lysa upp min vardag, och hindra mig från att må så dåligt. 'Cause there's no one else that brings me up like Josefin.
Kill the lights
Kanske kanske att jag tänker att det inte spelar någon roll
Kanske kanske att jag undrar om det verkligen gör något
Kanske att jag tar ifrån mig livet på så vis
att jag kastar bort den lilla bit av liv som jag har kvar
Kanske att jag går tyst tyst förbi och försöker vara osynlig
Kanske jag försöker gå förbi allt jobbigt utan att göra något större väsen av det
Kanske att jag struntar i vad alla kommer att tycka,
tänka
och säga. Kanske.
Allt blir bara större och större och
mina svaga armar kan inte hålla hur mycket som helst
mina knän kan inte stå raka under all tyngd
det går bara inte.
A warningsign
I missed the good part and I realize
I started looking in a bubble burst
I started looking for exuses
Come on in
I've got to tell you what a state I'm in
I've got to tell you in my loudest tone
That I started looking for a warningsign
When the truth is
I miss you
Yeah the truth is
That i missed you so.
Kanske kanske att jag tänker att det inte spelar någon roll
Kanske kanske att jag undrar om det verkligen gör något
Kanske att jag tar ifrån mig livet på så vis
att jag kastar bort den lilla bit av liv som jag har kvar
Kanske att jag går tyst tyst förbi och försöker vara osynlig
Kanske jag försöker gå förbi allt jobbigt utan att göra något större väsen av det
Kanske att jag struntar i vad alla kommer att tycka,
tänka
och säga. Kanske.
Allt blir bara större och större och
mina svaga armar kan inte hålla hur mycket som helst
mina knän kan inte stå raka under all tyngd
det går bara inte.
A warningsign
I missed the good part and I realize
I started looking in a bubble burst
I started looking for exuses
Come on in
I've got to tell you what a state I'm in
I've got to tell you in my loudest tone
That I started looking for a warningsign
When the truth is
I miss you
Yeah the truth is
That i missed you so.
Det ska verkligen gå nu.
Jag hoppas på det nu. Idag var första NyGeneration -mötet. det avr jättebra, och det känns bra. Jag vill absolut på Nordic!
Jag vet att Han är med mig, men ibland är det som att det finns så mycket skit som för bort ens tankar från Gud .
och det vill jag ju inte.
Och jag vill inte ha tankar som frågar om det gör ont, eller om någon ens skulle bry sig, men dom kommer ändå.
Jag vet att jag är älskad utav många och att jag har betytt något för människor. But still.
Jag har alltid haft lite för fullt upp för att kunna hjälpa mig själv, i all min iver att hjälpa andra.
Jag hade inte försökt reda ut mina egna problem, för jag visste inte vad för slags problem det skulle kunna vara, och jag hade alltid fullt upp med andras. Hela tiden. Nu snackar vi cirkus 3-4 år sen.
Jag har fortfarande en iver, om inte större, att hjälpa andra. Allt är ju så mycket "bättre" om alla mår bra. Men livet är skit ibland. Det är bara det att jag har svårt att hantera det.
I alla fall. Jag vet att man var liten för 3-4 år sen, men att vara "stor" är inte något kriterie för att må dåligt. Det är inte något man måste vara för att " ha tillåtelse" att må dåligt.
Det är det verkligen inte. Man ska inte känna när man är "liten" att man inte får må dåligt. Man ska inte behöva gå runt och låtsas att allt är bra. Man ska inte behöva det.
Jag hoppas på det nu. Idag var första NyGeneration -mötet. det avr jättebra, och det känns bra. Jag vill absolut på Nordic!
Jag vet att Han är med mig, men ibland är det som att det finns så mycket skit som för bort ens tankar från Gud .
och det vill jag ju inte.
Och jag vill inte ha tankar som frågar om det gör ont, eller om någon ens skulle bry sig, men dom kommer ändå.
Jag vet att jag är älskad utav många och att jag har betytt något för människor. But still.
Jag har alltid haft lite för fullt upp för att kunna hjälpa mig själv, i all min iver att hjälpa andra.
Jag hade inte försökt reda ut mina egna problem, för jag visste inte vad för slags problem det skulle kunna vara, och jag hade alltid fullt upp med andras. Hela tiden. Nu snackar vi cirkus 3-4 år sen.
Jag har fortfarande en iver, om inte större, att hjälpa andra. Allt är ju så mycket "bättre" om alla mår bra. Men livet är skit ibland. Det är bara det att jag har svårt att hantera det.
I alla fall. Jag vet att man var liten för 3-4 år sen, men att vara "stor" är inte något kriterie för att må dåligt. Det är inte något man måste vara för att " ha tillåtelse" att må dåligt.
Det är det verkligen inte. Man ska inte känna när man är "liten" att man inte får må dåligt. Man ska inte behöva gå runt och låtsas att allt är bra. Man ska inte behöva det.
hej.
I'm just not used of being this big.
jag kan inte det här. det här med att vara stor och gå på gymnasiet. jag vet inte vad man ska göra. ska man vara sådär "allt för att vara flashig och intressant" eller ska man vara "någon" eller ska man vara sig själv?
Jag vet inte. och jag vet inte heller om det känns bra att gå ESBD 1c.
Jag vet inte.
Trivs jag? Jag vet inte.
Jag
vet
verkligen
inte.
och vill jag verkligen vara med om det här? Jag vet inte.
Och frida har flyttat nu. Jag saknar henne. Även fast vi kanske inte hann umgås så mkt, så saknar jag henne.
I'm loosing them, one by one.
Och jag mår verkligen inte bra. och jag vet verkligen inte varför jag verkligen inte mår bra. jag vet inte.
och jag hatar det. jag hatar det.
[men det gick bra på matten idag. jag fattade faktiskt. jag ska nog göra lite extrauppgifter. föröka vara duktig och förstå.
försöka.
I'm just not used of being this big.
jag kan inte det här. det här med att vara stor och gå på gymnasiet. jag vet inte vad man ska göra. ska man vara sådär "allt för att vara flashig och intressant" eller ska man vara "någon" eller ska man vara sig själv?
Jag vet inte. och jag vet inte heller om det känns bra att gå ESBD 1c.
Jag vet inte.
Trivs jag? Jag vet inte.
Jag
vet
verkligen
inte.
och vill jag verkligen vara med om det här? Jag vet inte.
Och frida har flyttat nu. Jag saknar henne. Även fast vi kanske inte hann umgås så mkt, så saknar jag henne.
I'm loosing them, one by one.
Och jag mår verkligen inte bra. och jag vet verkligen inte varför jag verkligen inte mår bra. jag vet inte.
och jag hatar det. jag hatar det.
[men det gick bra på matten idag. jag fattade faktiskt. jag ska nog göra lite extrauppgifter. föröka vara duktig och förstå.
försöka.
cold, cold water surrounds me now
and all i've got is your hand
lord can you hear me now
lord can you hear me now
lord can you hear me now
or am i lost?
oh once dougther
allow me that
and i can't let go of your hand
lord can you hear me now
lord can you hear me now
lord can you hear me now
or am i lost?
cold cold water surrounds me now
and all i've got is your hand.
lord can you hear me
lord can you hear me now
can you hear me
am i lost
am i lost?
Alltså. Det gick mycket bättre än förväntat.
Jag är helt förundrad över att jag var social och pratade och försökte lära mig alla namn. Fast jag undrar hur många av dom jag kommer komma ihåg imorgon. Alla var så söta i min klass. ^^.
Och jag missbrukar verkligen den här: ^^.
Seriöst allvarligt. jag måste sluta använda den så mkt.
Och sluta säga seriöst hela tiden.
Det var en sån konstig dag idag.
Jag har lixom väntat på att jag ska gå i gymnasiet ända sen jag såg Prinsen och Tiggaren när jag gick i sexan.
Det var JÄTTEKONSTIGT.
Jag kände mig inte så stor som Ellen var när hon började 1:an.
Fast iofs så kommer jag mest ihåg henne när hon gick i 3:an.
På nåt konsigt sätt så kände jag inte Ellen, min egen syster, så bra för ett par år sen.
Jag kanske växer. Det gör jag nog.
Och Charlotte var jättebra idag. Har inte hört henne sjunga själv nån gång. Men hon var bra. Och jättesöt. Hon började skratta när kören sjöng. Och hon stod längst fram. Det var roligt ^^.
Och Johan var också Jättebra. Lite blygsam. Men det var mest gulligt.
Gulligt är ett ganska fjolligt ord. Eller. Själva ordet. Det låter så.. så.. gulligull.
Men iaf. Han var jättebra.(det ska jag och Lina säga till honom nästa gång vi ser honom. fast jag undrar om vi vågar.)
Och det var så himla roligt när jag och Mimmi började skratta för den där hästgnäggande-signalen som tjejen som satt bakom oss hade som ringsignal. Jag höll på att dö.! Likaså på första låten som kören sjöng, stämman som bas-killarna hade. gaaha.
Jag ska sluta använda alla smileys så mkt. Fast inte miffot. Om den nu räknas som en sådär'n typisk smiley.
Jag kommer ifrån det som jag höll på att skriva om.
Men iaf. Skolans första dag var bra. Vettiga människor, och nya människor.
What should I say, it was a wonderful day.
So come on curage teach me to be shy
'cause it's not hard to fall.
When you flow like a cannonball.
You give me miles and miles of mountains
and I ask for the sea
Jag är helt förundrad över att jag var social och pratade och försökte lära mig alla namn. Fast jag undrar hur många av dom jag kommer komma ihåg imorgon. Alla var så söta i min klass. ^^.
Och jag missbrukar verkligen den här: ^^.
Seriöst allvarligt. jag måste sluta använda den så mkt.
Och sluta säga seriöst hela tiden.
Det var en sån konstig dag idag.
Jag har lixom väntat på att jag ska gå i gymnasiet ända sen jag såg Prinsen och Tiggaren när jag gick i sexan.
Det var JÄTTEKONSTIGT.
Jag kände mig inte så stor som Ellen var när hon började 1:an.
Fast iofs så kommer jag mest ihåg henne när hon gick i 3:an.
På nåt konsigt sätt så kände jag inte Ellen, min egen syster, så bra för ett par år sen.
Jag kanske växer. Det gör jag nog.
Och Charlotte var jättebra idag. Har inte hört henne sjunga själv nån gång. Men hon var bra. Och jättesöt. Hon började skratta när kören sjöng. Och hon stod längst fram. Det var roligt ^^.
Och Johan var också Jättebra. Lite blygsam. Men det var mest gulligt.
Gulligt är ett ganska fjolligt ord. Eller. Själva ordet. Det låter så.. så.. gulligull.
Men iaf. Han var jättebra.(det ska jag och Lina säga till honom nästa gång vi ser honom. fast jag undrar om vi vågar.)
Och det var så himla roligt när jag och Mimmi började skratta för den där hästgnäggande-signalen som tjejen som satt bakom oss hade som ringsignal. Jag höll på att dö.! Likaså på första låten som kören sjöng, stämman som bas-killarna hade. gaaha.
Jag ska sluta använda alla smileys så mkt. Fast inte miffot. Om den nu räknas som en sådär'n typisk smiley.
Jag kommer ifrån det som jag höll på att skriva om.
Men iaf. Skolans första dag var bra. Vettiga människor, och nya människor.
What should I say, it was a wonderful day.
So come on curage teach me to be shy
'cause it's not hard to fall.
When you flow like a cannonball.
You give me miles and miles of mountains
and I ask for the sea
You said I'm gonna buy this place and burn it down.
I'm gonna put it six feet underground.
You said I'm gonna buy this place and watch it fall.
Stand here beside me baby in your crumbling walls..
Oh, I'm gonna buy this place and start a fire.
Stand here beside me until I fill all your hearts desires..
'Cause I'm gonna buy this place and see it burn.
And do back the things I did to you in return.
Said I'm gonna buy a gun and start a war..
If you could tell me something worth fighting for.
för det är så jag känner.
I'm gonna put it six feet underground.
You said I'm gonna buy this place and watch it fall.
Stand here beside me baby in your crumbling walls..
Oh, I'm gonna buy this place and start a fire.
Stand here beside me until I fill all your hearts desires..
'Cause I'm gonna buy this place and see it burn.
And do back the things I did to you in return.
Said I'm gonna buy a gun and start a war..
If you could tell me something worth fighting for.
för det är så jag känner.
Knock, knock who's there?
I don't know.
Idag läste jag i tidningen vilka som hade kommit in på de olika programmen i Jkpg. Jag stod sist på Bild& Formgivning -spalten.
Ovanför mig stod det en massa massa namn som jag inte hade hört förut.
Bara två. Men dom känner jag inte. Dom har bara gått på min skola. Fast det var såna som jag inte ens sa hej till. inget elakt bakom, det bara är så att till vissa säger man hej till, andra inte.
Fast jag vet inte. Dom verkade inte sådär jättespännande.
Och jag är rädd. Seriöst rädd.
Jag behöver någon som kan stötta upp mig för jag är verkligen jätteblyg och inte alls särsilt social. faktiskt. Jag har liksom svårt att säga tack när någon ger mig en komplimang.
Jag behöver någon som förstår, som inte lämnar mig för att jag är blyg.
Förlåt.
I don't know.
Idag läste jag i tidningen vilka som hade kommit in på de olika programmen i Jkpg. Jag stod sist på Bild& Formgivning -spalten.
Ovanför mig stod det en massa massa namn som jag inte hade hört förut.
Bara två. Men dom känner jag inte. Dom har bara gått på min skola. Fast det var såna som jag inte ens sa hej till. inget elakt bakom, det bara är så att till vissa säger man hej till, andra inte.
Fast jag vet inte. Dom verkade inte sådär jättespännande.
Och jag är rädd. Seriöst rädd.
Jag behöver någon som kan stötta upp mig för jag är verkligen jätteblyg och inte alls särsilt social. faktiskt. Jag har liksom svårt att säga tack när någon ger mig en komplimang.
Jag behöver någon som förstår, som inte lämnar mig för att jag är blyg.
Förlåt.
endlessly
i'll love you endlessly
hopelessly, i'll give you everything
but i won't give you up
won't let you down
and i won't leave you falling
it the moment ever comes.
jag måste bli bättre. bättre på mycket.
jag måste bli stor. kanske större.
Idag känner jag mig ganska nedbruten.
Ungefär som när man inte har städat sitt rum på en hel månad och alla saker och kläder bara ligger, hänger och dammar överallt.
Ungefär så känner jag mig idag. Fast att jag är alla saker och kläder.
But let's keep the happy face on, let's cry inside.
can't scream out your dejection,
can't cry when everybody's watching.
Can't.
They say that i'm fine, well they don't know,
no they don't know,
that i cry inside.
Inside.
i'll love you endlessly
hopelessly, i'll give you everything
but i won't give you up
won't let you down
and i won't leave you falling
it the moment ever comes.
jag måste bli bättre. bättre på mycket.
jag måste bli stor. kanske större.
Idag känner jag mig ganska nedbruten.
Ungefär som när man inte har städat sitt rum på en hel månad och alla saker och kläder bara ligger, hänger och dammar överallt.
Ungefär så känner jag mig idag. Fast att jag är alla saker och kläder.
But let's keep the happy face on, let's cry inside.
can't scream out your dejection,
can't cry when everybody's watching.
Can't.
They say that i'm fine, well they don't know,
no they don't know,
that i cry inside.
Inside.
Idag av alla dagar skaffar jag den här bloggen.
Kände att jag behövde någonstans att skriva av mig offentligt då och då.
Folk säger: "Let it out!"
Okej.
Mitt liv började med Bolivia. ('Cause I'm an MK, YES I AM!!)
Ett fantastiskt land med otrolig historia, en spännande kultur och ett helt underbart vackert landskap.
Det kanske ser och verkar livlöst, och att det bara dammar och luktar toalett, men om man bara skrapar lite på ytan(för att använda en sån klischig term), så ser man allt det där "lilla extra", som vissa spenderar ett helt liv på att söka efter. Just det där "lilla extra" som vi ofta kallar hem. Iaf för mig. Det kvittar hur mycket jag än tänker på allt som jag har här i sverige, och det kvittar att min mamma säger "det kanske kändes som hemma då, men inte nu". To me, it'll allways be home. Jag hoppas på att få åka tillbaka. Jättemycket hoppas jag.
När jag skulle fylla 7 så blev det ett rätt rejält miljö-ombyte till sverige. Sverige är underbart och vacker och allt sånt där, men då var det rena skräcken. Att komma till ett land som man inte känner, varken språket eller människorna är det värsta som har hänt mig. Javisst, jag kunde ju svenska, men inte lika bra som spanska. Javisst, jag kom ihåg hur det såg ut där min mormor bodde, men det var allt. Priset jag ofrivilligt fick betala var att förlora mitt språk, mitt hem, mina vänner, min självförtroende, mitt jag, mitt.. allt. Jag blev blyg, något som jag inte ens visste att man kunde vara, jag blev rädd för vad människor tykte och tänkte om mig.
Idag kan jag lite spanska, men inte som då. Jag kan vara social vissa tillfällen, men jag har svårt att hitta människor att öppna upp för. Jag har fortfarande dåligt och bräckligt självförtroende. Genom att bli blyg, missanpassad och rädd förlorade jag mig själv. Inuti visst jag fortfarande vem jag var, men utsidan försökte visa någon annan. Det var då. Jag hade undebara vänner och allt var fint i ett par år. Förutom att bitar av mig själv försvann ljudlöst och omärkbart.
Sen, för ett par år sen så började jag må dåligt. Jag slutade leta efter bitarna av mig själv, för det var mer än vad jag klarde av. Och jag pratade inte med någon, för jag har känt mig manad att gå fram till någon och prata om hur jag mår. Om någon frågade "hur mår du?", svarde jag "bra". Även fast jag inte mådde bra. Det är så fortfarande.
Den enda jag kunnat hänge mig åt är Amanda och Julia. Men jag vet inte om dom förstod riktigt, eftersom dom inte har varit i samma situation som jag. Men dom är verklien hur bra som helst och förtjänar väldigt mycket cred för att ha stått ut med mig.
Men förra året lärde jag känna Josefin. Hon förstod direkt och vi connectade verkligen on the blink of an eye. Hon förstår precis, för hon har upplevt ungefär samma saker som jag. Hela missionsgrejen, miljö-ombyte, etc. Jag träffade henne på MBT (missionärsbarns träffen), världens bästa läger där man verkligen känner Guds närvaro i varenda bänk i tältet. Fast inte bänkarna rent materiellt sätt, för just materiellt sätt är dom skoningslösa. Iaf. Varje år kom man hem uppfylld av Helige Ande, men man tappade den känslan ganska snart. Varje år, samma visa. I år har jag verkligen bestämt mig för att inte tappa bort Honom. Att gå till Honom för hjälp. För Gud hjälper verkligen.
Nu kanske det verkar som "du kom ju precis hem från MBT, du kan ju inte veta än om du kommer tappa bort Honom juh". Men Gud talade verkligen till mig. Årets MBT var verkligen inte som alla andra. Andra MBT har varit "Åhh vad kul att få träffa alla andra MKs igen!", men i år har jag vaknat varje morgon och verkligen jublat inuti efter bibelstudiumet, och tänkt "det är möte ikväll, det är möte ikväll!!"
Jag har alltid sagt mig vara kristen sen födseln, pga hela missionärsbarn grejen, men jag har inte känt inte Gud på riktigt förrens i år. Jag letade överallt efter dom här bitar av mig som försvunnit, överallt fast inte hos Gud. Jag letade efter någon att vara, då jag inte trodde att vara mig själv inte kunde vara att "vara någon".
Men när jag har lyssnat på Preston, Peter och Miriam (Årets talare på MBT) har jag verkligen känt att Gud försöker säga något till mig.Och jag har lyssnat. Och jag vet nu att Gud kommer hjälpa mig.
All oro jag någonsin känt för gymnasiet, min ekonomi, framtiden, ja allt, har han dämpat i mig. För Han har fått mig att förstå att jag kommer inte vara med om allt det där ensam. När allt händer, då VET jag att om jag skulle vackla så finns Han där för mig, redo att ta emot.
Han har gett mig en frid jag aldrig kunnat drömma om!
Det känns mycket lättare nu att ta tag i att leta efter bitarna nu när Han har gjort mig starkare och och nu när jag vet att jag inte behöver göra det själv.
Gud hjälper. Det är jag ett levande bevis på.
ÅH VAD SKÖNT.
Jag kanske ska berätta lite om årets MBT också, men jag ska till tandläkarn imorgon och måste sova lite. /stina
Kände att jag behövde någonstans att skriva av mig offentligt då och då.
Folk säger: "Let it out!"
Okej.
Mitt liv började med Bolivia. ('Cause I'm an MK, YES I AM!!)
Ett fantastiskt land med otrolig historia, en spännande kultur och ett helt underbart vackert landskap.
Det kanske ser och verkar livlöst, och att det bara dammar och luktar toalett, men om man bara skrapar lite på ytan(för att använda en sån klischig term), så ser man allt det där "lilla extra", som vissa spenderar ett helt liv på att söka efter. Just det där "lilla extra" som vi ofta kallar hem. Iaf för mig. Det kvittar hur mycket jag än tänker på allt som jag har här i sverige, och det kvittar att min mamma säger "det kanske kändes som hemma då, men inte nu". To me, it'll allways be home. Jag hoppas på att få åka tillbaka. Jättemycket hoppas jag.
När jag skulle fylla 7 så blev det ett rätt rejält miljö-ombyte till sverige. Sverige är underbart och vacker och allt sånt där, men då var det rena skräcken. Att komma till ett land som man inte känner, varken språket eller människorna är det värsta som har hänt mig. Javisst, jag kunde ju svenska, men inte lika bra som spanska. Javisst, jag kom ihåg hur det såg ut där min mormor bodde, men det var allt. Priset jag ofrivilligt fick betala var att förlora mitt språk, mitt hem, mina vänner, min självförtroende, mitt jag, mitt.. allt. Jag blev blyg, något som jag inte ens visste att man kunde vara, jag blev rädd för vad människor tykte och tänkte om mig.
Idag kan jag lite spanska, men inte som då. Jag kan vara social vissa tillfällen, men jag har svårt att hitta människor att öppna upp för. Jag har fortfarande dåligt och bräckligt självförtroende. Genom att bli blyg, missanpassad och rädd förlorade jag mig själv. Inuti visst jag fortfarande vem jag var, men utsidan försökte visa någon annan. Det var då. Jag hade undebara vänner och allt var fint i ett par år. Förutom att bitar av mig själv försvann ljudlöst och omärkbart.
Sen, för ett par år sen så började jag må dåligt. Jag slutade leta efter bitarna av mig själv, för det var mer än vad jag klarde av. Och jag pratade inte med någon, för jag har känt mig manad att gå fram till någon och prata om hur jag mår. Om någon frågade "hur mår du?", svarde jag "bra". Även fast jag inte mådde bra. Det är så fortfarande.
Den enda jag kunnat hänge mig åt är Amanda och Julia. Men jag vet inte om dom förstod riktigt, eftersom dom inte har varit i samma situation som jag. Men dom är verklien hur bra som helst och förtjänar väldigt mycket cred för att ha stått ut med mig.
Men förra året lärde jag känna Josefin. Hon förstod direkt och vi connectade verkligen on the blink of an eye. Hon förstår precis, för hon har upplevt ungefär samma saker som jag. Hela missionsgrejen, miljö-ombyte, etc. Jag träffade henne på MBT (missionärsbarns träffen), världens bästa läger där man verkligen känner Guds närvaro i varenda bänk i tältet. Fast inte bänkarna rent materiellt sätt, för just materiellt sätt är dom skoningslösa. Iaf. Varje år kom man hem uppfylld av Helige Ande, men man tappade den känslan ganska snart. Varje år, samma visa. I år har jag verkligen bestämt mig för att inte tappa bort Honom. Att gå till Honom för hjälp. För Gud hjälper verkligen.
Nu kanske det verkar som "du kom ju precis hem från MBT, du kan ju inte veta än om du kommer tappa bort Honom juh". Men Gud talade verkligen till mig. Årets MBT var verkligen inte som alla andra. Andra MBT har varit "Åhh vad kul att få träffa alla andra MKs igen!", men i år har jag vaknat varje morgon och verkligen jublat inuti efter bibelstudiumet, och tänkt "det är möte ikväll, det är möte ikväll!!"
Jag har alltid sagt mig vara kristen sen födseln, pga hela missionärsbarn grejen, men jag har inte känt inte Gud på riktigt förrens i år. Jag letade överallt efter dom här bitar av mig som försvunnit, överallt fast inte hos Gud. Jag letade efter någon att vara, då jag inte trodde att vara mig själv inte kunde vara att "vara någon".
Men när jag har lyssnat på Preston, Peter och Miriam (Årets talare på MBT) har jag verkligen känt att Gud försöker säga något till mig.Och jag har lyssnat. Och jag vet nu att Gud kommer hjälpa mig.
All oro jag någonsin känt för gymnasiet, min ekonomi, framtiden, ja allt, har han dämpat i mig. För Han har fått mig att förstå att jag kommer inte vara med om allt det där ensam. När allt händer, då VET jag att om jag skulle vackla så finns Han där för mig, redo att ta emot.
Han har gett mig en frid jag aldrig kunnat drömma om!
Det känns mycket lättare nu att ta tag i att leta efter bitarna nu när Han har gjort mig starkare och och nu när jag vet att jag inte behöver göra det själv.
Gud hjälper. Det är jag ett levande bevis på.
ÅH VAD SKÖNT.
Jag kanske ska berätta lite om årets MBT också, men jag ska till tandläkarn imorgon och måste sova lite. /stina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)