"Tumble out of bed and stumble in the kitchen
pour myself a cup of ambition"

Nu har 8 månader gått, och min motivation har bara blivit sämre och sämre.
Skolan kan dö, för jag vet inte vad jag ska göra mer för att få åtminstone lite motivation.
Och varför jag valde spanska steg 5 är ju en gåta. Jag fattar knappt steg 4, yay me.

Jag har blivit inbjuden till Pingst Jönköping. Cellgrupp och ungdomsgäng, typ.
Världens tillfälle att hitta nånstans där jag trivs, men alltså.. Förra gången jag nästan trivdes i en annan kyrka än Skärstad Pingst så lackade mamma och pappa ur. Och nu har dom inte sagt nånting. Hur ska man tolka det. Samtidigt som jag vill pröva Pingst Jkpg så känner jag mig nervös.och blyg.och rädd.
Det kan ju vara hur bra som helst, men samtidigt så kan det vara en dålig idé. Jag vet ju inte. Men jag går ju inte i Pinktown Pingst sådäröverdrivet mycket nu, och det kommer knappast bli bättre (efter 10 år trivs jag fortfarande inte). Och Pingst Jkpg känns ju mer... mig, eller nåt.
baah, jag blir galen.