regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Detta skulle jag hja skrivit för..två månder sen? Aja. Ni märker ju min ork.

1. Jag kan fortfarande glädjas och bli taggade av saker som hände för lääääänge sen, eller tom om sånt jag inte ens varit med om, utan andra. Tex en uppsats jag skrev i nian om stjärnor på fysiken (MVG :D. Jag är också den enda systern av fyra som har fått högt betyg i naturkunskaps ämnen). Eller det där G'et som jag och julia fixade på tekniken i nian. G är väl inte det bästa, men grejen var att jag och julia hade så himla kul, och vi tyckte att vi var skitbra. Och när Julia var på Coldplay konserten, hon var så himla glad efteråt. Även såna här ganska pinsamma saker, som "Hm, ursäkta, känner du igen oss?", som bara jag och amanda kan komma på att göra mot en stackars oskyldig människa, helt spontant. Eller att Caroline, Josefins syster som jag bara har träffat en gång i typ tre minuter, fick mvg i alla ämnen (oj vad mkt skola det blev, föresten). Det är ju värsta bra!

2. Filmer med teman som skräck, naturkatastrofer, eller med vatten och hajar, UPPSKATTAS INTE! Jag funkar verkligen såna filmer.

Skräckfilmer: någon har sagt också att man förlorar hjärnceller när man tittar på skräckfilm. Jag tror på det, för att jag verkligen är skiträdd för skräckfilmer, men egentligen vet jag ju att det kanske inte är så sant.

Vatten/Hajfilmer: När jag var liten så tog mina systrar ut mig i vattnet (vi befann oss i Brasilien, btw), där det var meterhöga vågor. Dom var ganska stadiga i vattnet, men jag var bara 3, och dom höll mig precis innan en stor våg kom emot oss, och jag blev helt sjukt panikslagen (jag vet att det kan verka ganska konstigt att jag kommer ihåg detta, och jag bara var 3. Men det var traumatiskt) och visst itne vad jag skulle göra. Det är Ellens och Fridas fel. Iofs, tyckte dom väl att det var ganska kul, och ville kanske bara att jag också skulle få uppleva det. Och Karin höll på att drunkna i Brasilien också. Och när vi var i Chile, så vågade jag itne bada för jag trodde att det skulle komma hajar. Jag låg och sov ensam på stranden och vaktade saker medan dom andra var ute i badet en stund. Jag är så sjukt rädd så ni förstår nog inte.

Naturkatastrofsfilmer: Jag klarar inte av att se såna filmer (jag tänker mest på "the day after tomorrow"). Jag vill itne att världen ska gå under, så jag gör vad jag kan nu, men jag vågar itne tänka på det för tillfället.



3.Jag är The Master på att försova mig! Jag försover mig, om jag måstemåstemåste någonstans. Jag kan vakna i tid till tex kyrkan, för dit måste jag inte gå. (Om jag inte har skattkammaren(våran söndagsskola), och ¨då brukar jag bara komma lite försent). Iaf, jag måste ställa min väckarklocka på minst en timme innan, för jag snoozar (om jag nu inte stänger av den direkt för att jag tror att jag kommer att gå upp) så sjukt länge. Jag är verkligen bäst på det. Nu har det blivit en vana att jag försover mig, men det har gått så långt att jag inte bryr mig längre. Jag har iaf inte missat ngn buss till skolan, eller så.


4. Jag önskar ibland att jag levde ett lite annorlundare liv, även fast jag har det relativt bra nu. Att gymnasiet var slut, att vi var en happy family här hemma, och att jag var sådär frikyrkligt mångkulturell, att var bra på att dansa och inte hade ett helt hopplöst koordinationssystem, att jag var kung på musik, mest på att sjunga, att jag på nåt sätt kunde betrakta mig som teolog, att jag hade en välutvecklad relation med Gud, m.m. Att jag hade massa kontakter överallt i sverige, att jag var social, att jag var missionär, att jag hade Josefin vid min sida mer, och allt så mkt mer än vad det är nu. Det finns massa. (Det märks kanske att allt jag ibland önskar ligger i framtiden. Jag är så less på att vänta. Fast iofs så har/ska jag börja lite smått redan nu. Ah. Jag har en del mål, kanske man kan säga)


5. Jag har sämst minne. och sämst ordning. Detta är väl redan känt iofs, men det är ändå en sanning om mig själv. Fast. Egentligen har jag ett bättre minne när det gäller vissa saker. Iofs har jag nog bättre minne än vad jag tror när det gäller vadsomhelst, men det blir ändå oftast att jag inte kan använda all minneskapacitet som jag har. Jag tror att jag nångång betsämde mig för att det fanns vissa saker jag inte ville komma ihåg, så jag stängde av lite. Dels saker som jag själv tyckte var jobbiga, och dels saker som andra sa att jag inte kunde komma ihåg. Jag vet ju inte säkert men det är en teori. Och ordningen, jag tycker om när det är rent och snyggt, men när det väl är lite tilltufsat så bryr jag mig inte och då blir det -om möjligt- ännu värre. Lite så också med saker man ska göra, och i vilken ordning man ska göra dom. Fast just i den meningen så kallar jag oordningen för frihet, istället.


6. Jag är rädd. Rädd för att visa allt jag kan, rädd för att visa delar av mig själv. Om man en gång blivit retad för det ( 6 år, totalt) och känt sig helt knäpp och negativt annorlunda, så är det svårt att faktiskt tro helhjärtat på sig själv igen. Och anledningen till att jag är sådär duktig på gitarr, är för att jag tror att alla kommer att tracka ner på mig, hur jag än gör. Det spelar ingen roll hur mkt jga längtar, jag kommer ändå vara bättre på allt när jag är själv, även fast jag inte vill ha det så. Det är för tidigt att ändra på.


Klart. Efter 2 månader. Applåder, tack.
För att Josefin och jag ska se om vi tänker på samma saker. So the rest of you, this is only for our own amusement.


Strunt jag tänker på just nu, eller funderar över:

Mimmi sa att ögon luktar ägg. Eller, att hennes kompis hade sagt det. Det luktade äckligt iaf.
Och fy vad äckligt att lukta på ngns öga! tänk att vara den som luktas på, att se en stor näsa komma närmre och närmre! EUUH.

Ng är snart och jag ska bebebebebebebebebebebebeeeeeeeee för alterna saken. och få mod och samla argument till motr och far.

Och jag undrar om alla små figurer man hittar på, vad dom gör när man inte läser om dom, eller tänker på dom? Det är nog som i sofies värld, kanske. Probobly, så får dom umgås med andra figurer samtidigt.

Och det där testet, som jag blev utmanad av josefin av, dte har jag itne skrivit än. jag kom på det nu, för folk har gjort det på bdgb.

Och jag orkar inte skriva ordentligt, jag har bara 3 minuter på mig, och tiden är slut nu!
Say you'll come and set me free,
say you'll wait, wait for me
Coldplay är ju så sjukt bra. Jag ska börja lyssna på dom igen. Speciellt a rush of blood to the head är bra. tycker jag. Och den här låten skulle inte vara alltfel att lära sig.
Och idag har jag läst världens roligaste dikt! Emma Vo's kompis Adam hade skrivit den x).
A friend in need
is a friend indeed
but a friend with weed
is a friend i need.
Och man vet sammanhanget också så är det roligare, iofs. Men iaf, galet roligt!
Det var länge sen jag skrev, så nu måste jag skriva massa strunt, bara för att det var länge sen jag skrev och att jag inte har så mkt vettigt att skriva.
Eller.
jag pratade med Dear Jocelyn sent igårkväll. 2 timmar. Och jag somnade direkt efter, vid halv tolv, ungefär. Det var jättebra för att jag försov mig (iofs har det blivit en vana numera. fast i måndags så vaknade jag när jag egentligen skulle upp, men då hade jag personlig andakt istället. Sjukt skönt!), och jag skulle ha nationellt prov i Spacka från 8.00-11.30. Underbart, eller hur? Sådär skönt sömnig och dåsig (dock var det provets fel också. Jag höll på och somna under läsförståelsen). Fast det var så värt det!
Och föresten så gick hör-och läsförståelsen realtivt bra jämfört med uppsatsen, som jag visste sen innan skulle bli en katastrof.
På första delen (hör.) så fick jag lite bråttom, för dom pratade snabbt, och jag hade inte kommit igång med kvickheten.
På andra delen (läs.) så gick det nog ganska bra. Jag förstod det mesta, men det var ändå ganska jobbigt, och jättelama och tråkiga texter.
Och tredje delen gick som väntat. TOTAL katastrof. Jag vet att jag suger på spanska uppsatser. Vi skulle svara på ett brev, massa frågor, och göra en vägbeskrivning till en karta. Jag skrev lite mer än en halv sida, kasnke, och det var pinsamt.
Men. Jag är glad att det är över, och det får gå som det går. Jag får iaf G. förhoppningsvis.
De jobbiga saker som ligger framför mig nu är bara svenska redovisningen, men den får vi ha om vad vi vill så egentligen är det inte så svårt. Historian, hemskrivning som det kommer vara två sidors svar på varenda en av de 10-18 frågorna, ska vara inlämnat nästa vecka, och jag har inte börjat än, heja mig! Engelskan, ett mvg-arbete om fattigdomen i bolivia, eller trafficking, eller ngt annat som jag tycker är viktigt, på 2 sidor eller mer + redovisning. Och engelska natinella, pratdelen. Det krångliga med allt detta är att det ska vara färdigt nästa vecka, och veckan efter, och jag är en sista-minuten människa.
Men, har jag klarat Dante, Venus och 2 nationella, ska jag klara det där. Och dessutom så har vi i princip fått ledigt från bilden på torsdagar, så då kan jag göra stuff där också. Det kan gå bra.
Men allt blir vad man gör det till (vilket är mitt nya motto, btw), och har man Robin vid sin sida kan det lysa upp. Risken är bara att det blir mindre gjort, men man blir definetivt gladare :D.
Kul att veta mitt skolliv, va!

So long, friends.
Underbart fantastiskt.

Alterna och Gud och folk och allt det underbart fantastiska!


Jag var på Öppet hus Alterna på Viebäck i lördags, och senare på Spunk där alterna också var. Dom var grymt bra båda gånger, och underhållningen, budskapen ni förmedlade, och framför allt predikan var hur underbart fantastiskt bra! Folket var sjukt roliga ("får jag bara fråga, ser jag ut som en apa?")!
Jag måste bara få skriva av mig lite, för Öpperhus och spunk har förändrat allt!
När jag åkte till Öppet hus igår, var det till en början mest för att återse Viebäck, Mbt-miljön och förstås att hänga med Jessica och Mimmi som planerar att gå på alterna nästa år.

Iaf.
För 2 år sen när danska alterna var på mbt och informerade, så tänkte jag att Åh, där vill jag gå nångång! Tanken surrade runt i mitt huvud, och sen bleknade den lite med tiden. Dock kom allt tillbaka ett år senare, men samma sak hände, likadant när jag var på Nordic i Gtbg.
I lördags när jag kom dit, hade jag inga planer på att gå alterna innan jag hade gjort färdigt mina gymnasiestudier. Även fast jag höll på att spricka av längtan.
Jag har längtat så mycket i snart 4 år (kasnke låter lite, men liten är allt annat än vad min längtan är), men det har alltid varit något i min väg.
Det har varit mina vänner, min familj, min ålder och nu skolan.Jag är så trött på att få gå runt och vänta på att få börja mitt liv för Jesus.
Jag vet att jag gör saker för Gud varje dag, men jag vill göra mer, och jag vill inte vänta längre.
Jag kom till Viebäck och alterna med inställningen att jag måste gå färdigt skolan först,men såsmåningom uinder dagen ändrades den inställningen.
Jag blev så sjukt peppad, och jag kände i mitt hjärta att det här är rätt. Jag gick runt och brottades under hela dagen med mitt dillemma, alterna eller inte? Sen på kvällen när jag var på Spunk talade Magnus om kompromisser. Om man vill bli en människa som hjälper till att förändra männiksors liv, så kommer den största fienden vara kompromisser. Att man ska välja rätt när det kommer stora val i ens liv, och att om man väljer det rätta har man chans att bli en större människa i Guds, och andras ögon. Att man inte ska kompromissa bort sin tro, sin övertygelse för något annat. Det träffade mig rakt in i hjärtat och i själen, och samma kväll insåg jag att Gud hade försökt säga något till mig. Jag har kompromissat min tro med "förnuft"(tex. att det är bra att gå ut skolan innan man börjar på något nytt) såå länge! Nästan utan att veta om det. Mina ögon öppnades och mitt sinne lättades, jag vill inte kompromissa längre, och jag känner att Alterna är där jag bör vara.
Och när jag fick förbön i slutet av mötet, så sa Linnéa (jag tror att hon hette så, hon är temare hos från alterna.) att jag inte skulle ge upp min längtan att få leva för Gud och ge precis allt jag har.
Och Magnus. Gud talade verkligen genom honom. Det berörde, och jag behövde det. En börda lättades från mina axlar. Jag ska söka in till alterna. Jag ska lägga allt i Guds händer, och om mina föräldrar ochekonominförstår och tillåter, och om det finns plats, så kommer jag till Viebäck i höst.
Jag kan inte tacka Alternanog fr att ha förändrat mitt liv. Gud verkar genom dom, och Alternafolket är verkligen sjukt viktiga!

Om ni som läser får gärna be för det här. Be att mamma och pappa förstår, och min ekonomi tillåter det. Och att det finns plats för mig.
Jag skulle behöva så mkt bön och stöd som möjligt, så det vore jättesnällt, och jag skulle bli så tacksam!

Det är så mycket som är underbart fantastiskt just nu. Jag ska uppskatta det extra mycket, så att jag kan använda det för att dra upp mig i lågkonjunturen när den kommer.
Visserligen är det också mkt som som är downside nu. Mamma tex.
Och Josefins mage. Och att det är mkt i skolan.
But I know, times will change.


Naturen i all sin prakt, och vind är Frihet.

Tänk en äng på en högt belägen plats, flera kilometers utsikt från flera håll. Tänk vårkväll, massa blommor och grönt som blommar och sprudlar, solnedgång, lantlukt (ja, faktiskt), och en god vän. Tänk att stå där länge, och bara ta in allt. Skönheten i naturen som gör en mållös och hänförd, mer än beskrivligt, och även fast man lever i det varje dag. Tänk att stå där och känna all denna skönhet runt omkring sig, och känna vinden som båser vart den vill, för det finns inga höghus eller annat, som säger åt den att stanna. Att bara höra vinden, för att det inte finns några bilar eller annat oljud. Alla dofter som kommer med vinden, doften av mossa, träd, regn, asfalt, gräs, you name it, på samma gång.
Att bara kunna stå där och njuta, även att man har tusen saker att göra, att ta sig tid och känna in allt. Det, min vänner är Frihet.
Och det är också något av de mest underbaraste som finns.

Jag gjorde precis allt det där igårkväll, och ni anar inte vilken frid jag fylldes med. Jag lever på den än, faktiskt. "Vilken mäktig Gud jag har, som har gett oss allt det här!", kunde jag inte låta bli att tänka. Galet, vad fantastiskt. Galet, vad otroligt att Han gav oss ett sånt fantastiskt hem!
Jag tror att om många skulle få uppleva precis allt sånt, så skulle många förstå varför man ska ta hand om jorden.
Precis som man träffar människor som gör intryck och lämnar spår av sig själva i en, så gör våran jord det.
Och precis som man träffar änglar och människor sända från Gud, som man vill ta hand om för att de är så fantastiska, så är det samma sak med naturen.
Gud gav oss det här som vi lever i, det här som jag tror att vi inte uppskattar tillräckligt mkt, det här som vi håller på att förstöra, Han gav oss det för att Han älskade oss och ville det bästa för oss. Borde inte vi ta hand om det som vi fått? Jag menar, jorden är inte vår, borde vi inte vara lite mer omtänksamma om andras skapelser? Am I not right?
Det är galet vad vi människor är egoistiska.
Och det är dags för en förändring.
Vi måste sluta tänka på vad som är bästa för oss själva, utan att ta hänsyn till andra.
Vi måste sluta ta dom vägar som är enklast, börja utsätta oss för prövningar.
Jag lovar, det kommer vara dubbelt så bra för en människa om den kan hjälpa andra, det kommer att sluta minst dubbelt så bra om vi tar de krångliga vägarna.

Get some courage people, and try.
Det är det minsta vi kan göra.

Nån som är med mig?

God bless.
Och den som vet ngt om Dante Alighieri, kan ju låta mig veta det. Jag har litteraturhistoria arbete om honom. So, help. Please.
Jag hatar när allt kommer på en gång. Det är alltid att jag blir jättestressad, så stressad att jag nästan blir förlamad så att jag inte kan göra allt som jag måste. Steg 2 är total förvirring, och sen kommer uppgivenheten. Att jag skiter i det, för att jag inte orkar kämpa. För att det som kommer emot mig till slut slår ner mig. Jag hatar,hatar, hatar det.
Och min 4, stora, feta arbeten som ska vara inlämnade under några veckor framöver, kommer att bli skitskitskit. Jag kommer inte få det där mvg:et som jag har kämpat för hela året. Inte i historian, inte i svenskan, inte i engelskan, och inte i kulturhistorian.
Och det är pretty much vad jag har för ämnen. Det är matte och några bildkurser till, men jag tycker inte om att måla och så längre, så jag vill inte. Iofs är kuhi också himla tråkigt, men det är Oves lektion om han är hård. Så då måste man vara så bäst man kan.
Jag är så himla skoltrött.
Gaaaah.


och vi ska ha påsk-konsert på torsdag. Jag ska vara med i dramat, och guess vad I was appointed to?
Jo, demon!
Eheh.
jag och Francine ska väsa, kråla och orma oss. Yeeha.
Jag har fett ont i knäna, benen och fötterna.
Och jag använder ordet fett ganska mkt. Kanske lite för mkt.
Aja.


Och jag har världens segaste dag idag. Massa hål.
Morgon: Jag börjar itne förens 11 (inställd idrott, yes!), men jag skulle åka in och öva lite mer på dramat med ng-drama-gruppen vid 8. Så nu sitter jag och gör engelska( som suger, och uppgiften komme ratyt gå skit, sa jag det?) och väntar på att kuhi ska börja (som också suger, och jag, Robin och Johan måste bestämma bilder på venus, och vad var och en ska skriva om. Fast såklart, så kommer vi bara sitta och prata. Som vi alltid gör. eheh.)
Förmiddag: Jag slutar 12.30, men jag måste troligtvis vänta här i AS-JÖNKAN till kl.19, då det är skate. Om jag åker hem kommer jag inte få ngt gjort. Så det är lika bra jag stannar här. Det kommer säker sluta med att jag skiter i skaten, men jag vill verkligen inte! Och jag kommer vara jättesur och irriterad och trött hela dagen, bara för den här himla skolskiten.
Aja, vi har iaf ingen EOS idag. Det är gött.
Och jag måste ringa sjukhuset och sommarjobbet idag. Wish me luck.
Kväll: Jag kommer hem vid 21-21.30. Yey!

Jag hatar att min dag, som skulle vara så avslappnad bara sabbas av skolan.
Dom har föresten skapat ett "elevsyndikat". Och det är nog ganska behövligt.
Min skolstyrelse suger. Asmkt.

Och just det. Det var UKM i helgen. Som vanligt var det itne jättebra, men det funkade. S.P.D.A var bättre än förra gången (Trummisen var fortfarande roligt skitful, men han hade tyvärr avskaffat dreadsen. Och han hade räls, och det var väl kasnke inte så konstigt, för han har världens största, (fulaste, förlåt!) och längsta framtänder! ).
JUST DET, NAVID MODIRI VAR DÄR! Han var hur bra som helst, och jag är nyfrälst, haha.
Hur skön som helst, och värsta bra/fiffiga(fult ord) texter!
Jag och Jessica ångrade att vi inte gick på hans workshop. Sån dum miss.
Ah.

Och jag var hur trött som helst dagen efter, men jag blev inte lurad alls!
Och jag var vår-fin, med klänning och allt (jag påpekar för att det är ovanligt), för vi skulle fika hos mormor och till kyrkan.


Och f.ö så kanske jag kan ta mig till Argentina och träffa Betiana, Maritina, Manuel, Mario, och Emanuel (visst är det fantastisk föresten att jag kom ihåg de flest namnen!) igen :D! Familjen Johansson ska ner till Salta, Tucúman, och vara där i två år. Och jag hoppas, hoppas hoppas.

Åh, då blir det både Peru och Argentina! Shit, härligt! :D.
Och toppen vore ju att åka till Bolivia. Jag kan skippa Argentina och Peru för Bolivia. Seriöst. Jag åker ner själv, om jag så måste. (Eller, mamma eller pappa, eller nån måste nog kanske följa med. Men bara kanske.)
Lycka!

Oj, nu börjar jag om en kvart, och jag har inte skirvit alls mkt på engelskan.
Gaah
Jag hatar den här dagen.