Utan ugglor i mossen

TRO DET ELLER EJ men jag har faktiskt skrivit ner några kategorier okonkreta mål för mitt liv! Kallade det för drömmar/idéer/planer/förslag. Still velig...

Ugglor i mossen

Jag flippade ur! Det är ugglor överallt!
Tänk vad man kan hitta på i paint. Men såhär ska det ju inte vara hela tiden... man blir lite tokig i ögonen.

Nothing is the same when you are not around

Jag vet inte var jag ska göra av mitt liv
Just nu känns det inte så pjåkigt om jag skulle jobba på Ica bara för att få ihop pengar till att resa
och sen göra det igen och igen och igen

om passion

ikväll har jag sett en sån där film, en sån där någon satsar sig själv helt på att nå ett mål som för att komma loss med sina liv. och... inte för att jag känner så dramatiskt att jag behöver komma loss med mitt liv, men att jag känner en längtan att hitta en konkret passion för nånting. om det så bara är ett projekt för en kortare period eller ett livslångt engagemang. jag längtar efter en konkret passion som jag faktiskt gör nånting åt. kanske är det egentligen där skon klämmer, min lathet/rastlöshet/osv. egentligen.
okej, jag formulerar om mig.

jag längtar efter en konkret stark passion för ett projekt som jag faktiskt tar tag i håller uppe.
i need some change of character.

I takt med Moder Teresa

Är på kontoret på min lediga lördag. Jag har tillbringat fem timmar till att försöka sätta igång med skrivandet av mina uppgifter genom att slösurfa och facebooka, och en och en halv till att faktiskt komma loss. Har skrivit en kass filmrecension om Maximus och Commodus ledaregenskaper i Gladiator, och håller i detta nu på att slutföra "Framgångsrikt ledarskap" om Moder Teresa. I just den uppgiften ska vi skriva vad som gjorde han/hon framgångrik, saker man kan lära sig, inspiration man faktiskt vill se bära frukt i sitt eget liv, och om hans/hennes svagheter.
Jag har skrivit om henne förut och man kan lätt säga att om det är någon ifrån vår tid (yeah yeah i know she's dead, men jag menar tid som i närmre oss och längre från tex 1100-talet) jag tycker är asball, så är det hon.
Och det är ännu en gång, i takt med Moder Teresa som jag får ord på frustrationen över mig, över oss, över vår tid. Och det är också i den takten som jag får ord de enkla lösningarna, på framtiden och på hoppet.
Nu ska jag hem och bota huvudvärken, men det kommer mer när jag är i flow imorgon.

Psalmboken

Det har så smått börjat växa sig en nyfikenhet i mig över alla dessa psalmer som finns. Psalmer som många säkert diskuterar om dom verkligen är relevanta i vår tid med alla dessa pråliga melodier och höjningar och uråldriga ord, och som för andra verkligen innehåller nycklar för tron. Jag läste en artikel på dagen.se häromdagen om Mattias Martinsson nya skiva "Amen", där han berättade att han suttit med gamla människor som varit dementa och glömska men som hade sångerna kvar. Jag tänker att psalmerna egentligen är guld, även om jag själv kan känna att det är lite dammigt och närtarlåtenslutegentligenmoveon ibland när jag sitter i kyrkbänken. Vissa psalmer som är allmänna favoriter, men för det mesta många som bara behöver upptäckas/på nytt. För om människor har klängt sig fast vid psalmerna i ett par hundra år så måste det väl finnas en anledning? Och kanske har vi något att lära om äkthet i det som de före oss bad om, för den tid vi lever i nu?
Som sagt, nyfiken.



Psalm 352, En vanlig dag när inget särskilt händer


En vanlig dag när inget särskilt händer,
kan ge mig det jag behöver mest.
En dag som syns mig grå och utan mening,
kan himmelrikets Herre bli min gäst.

En vanlig dag satt tiggaren vid vägen,
en dag som tusen dagar var förut,
och någon stod där, rörde vid hans ögon,
och han som varit blind såg världens ljus.

En vanlig dag gick synderskan till brunnen,
drack vattnet ut en evig källas djup.
En vanlig dag då kan det största hända,
ty allt blir möjligt när vi tror på Gud.

En vanlig dag går Gud omkring på gatan,
Han stannar där de andra går förbi.
Ett ord, en blick och den som varit utstött
blir löst från rädslan, reser sig, är fri.

En vanlig dag när ingenting vi väntar
kan Människosonen säga till oss så:
det är din dag och en av mina dagar
och genom mig till andra skall du nå.

Text: A. Frostenson 1970, 1984
Musik: C. H. H. Parry 1904



Guld.

veckans citat.

"Tro ska inte förtrycka. Tro ska befria. Låt oss inte göra Gud till en småaktig, rädd landsortspräst. Gud är större än vi ofta gör henne."

-Ola Joyce

pank och inflyttad

Sådär, nu kan jag äntligen säga... OH AH OH AH EH JAG ÄR ÖREBROARE (behöver bara adressändra). Det enda som är kvar att packa upp är mina kläder (såklart) och vi ska bara gå in oss lite till men sen så är vi som hemma! Väntar på den 25 så att vi kan börja leva med vissheten om att det finns lite cash på kontot.

Och vi har till och med klarat av första dagen i kyrkan! Det har mest varit prat och lite slöfix, men imorgon ska vi planera lite After School och bönerum osv. Den här första veckan kommer bli en mjukstart säger dom, pastorerna är inte här så vi har inget schema men vi har gott om små praktiska saker att fixa.
Det är stundtals väldigt blandade känslor inför det här året, ena stunden är jag mest sugen på plugget och mindre på praktiken, och ibland tvärtom eller ingenting och allt samtidigt. Det är lite svängigt men det blir väl balans på det med när vi har kommit igång med allt lite mer.

Nu ska jag bara titta förbi och kolla Matilda så hon inte flippar ur i närradion.

nervarv och uppvarv

Nu är Frizon slut och fastän jag tog det relativt lugnt är jag galet trött. Det nygifta paret Vingren har tagit mig under sina vingars beskydd för natten tills jag åker till Eskilstuna och Teamträningsskolan imorgon klockan 8.56. Jag är taggad och tycker det är jättespännande, men jag är så rackarns trött bara. Nu ska jag gå och kolla tvätten, sen duscha och sova. ZZzzsnark.

Galen grej

Det kommer liksom ett steg närmare nu när jag är i packandet (även om den biten är seg just nu) och, Oh man, vad galet det känns.

Ett inlägg tjugo över två på natten

det är nu det ska vara ljust ute dygnet runt
det är nu det inte ska vara höstigt väder
det är nu man ska suga åt sig det sista av sommaren
det är nu sommarjobbet är över
och det är nu som det är dags att ta fram flyttlådorna



(...och det är nu det är naturligt att sova)

sjuka grejer

det är lite sjukt att jag flyttar snart.
ska packa ALLT den här veckan. nästa är det frizon. efter det är det kursveckan på tts i eskilstuna. sen inflyttningsdag den 21a och välkomstmöte den 22a. och allt där emellan så sover jag hos mina systrar nån dag här och nån dag där. det kickar igång jättesnart och det kommer ske lite utan att jag kommer märka det känns det som. jag kommer gå från semester på festival till skola över en natt och sen är det tajt första helgen med en massa att göra och vara med på direkt och bara väldigt mycket nytt. det kommer liksom bara börja direkt. hm, konstig grej alltså.


STÖRSTA CHOCKEN just nu är dock ökenråttan Hjalmar. mina kompisar tänkte hey, lets buy a pet! som 20-års present. galen grej. och jag skulle ASGARVA om jag inte var så chockad över att jag fick ett djur. ett djur! (som jag dessutom tycker är lite läskig och slightly äcklig (och då ska jag ändå vara glad för den andra slags råttan som de egentligen hade tänkt köpa och som antagligen var sjukt mycket äckligare, var slut i affären).
jag vet inte vad jag ska göra med den faktiskt. m och p vill inte ha den i huset och jag vet inte vart jag ska göra av den annars. kanske ge den till grannan om hon vill ha den eller byta ut den mot en fisk eller nåt. hm. we'll see. inte supersugen på djur även om Hjalmar är söt i ansiktet.
fantastisk rolig idé dock med att ge djur. freaky and i like it!

now sleep. jag har jobbat 20,5 timme den här helgen och jag är galet utmattad men vem har tid med det när sommaren snart är över? sova kan man göra sen!

En sak bara

Något som är ganska härligt med att jobba på ett ålderdomshem är att man till slut kommer på sig själv med att klura ut hur ens egna vänner kommer se ut när dom är skrynkliga och skröpliga.

Sköna ord!

A Crapella
Singing out loud while listening to music with your headphones on. Whereas the singer gets the benefit of the music, those unfortunate to be standing nearby are subjected to an unaccompanied (and invariably crappy) rendition of the song.

Ex. "I wish that guy would turn his iPod off - his a crapella version of Bohemian Rhapsody is killing me"

Expriment: Sköna ord

I don't know how much I've displayed my thing with www.urbandictionary.com... Well, jag gillar det. Fantastiskt roligt när man har tråkigt och uppiggande att se att språk utvecklas! Haha.
Jag vet att jag körde nån sån här grej för lääääääänge sen, back in the days when I rolled with Cecilia Cybil Svensson (dvs två, tre år sen). Då kallade jag det visst Word of the Week, men om man känner mig rätt så blev det inte särskilt weekly och inte särskilt engagerat efter det första ordet. Men! Nu gör jag ett nytt försök. Sköna ord från Urban Dictionary* som jag stöter på. Allt kanske inte är direkt slående, men tänk den dagen då man plötsligt kan använda sig av ordet...


Congreenient
The practice of recycling, or being green, only when convenient. A person who only recycles when it is convenient to do so.

Ex. I would have recycled my Fiji water bottle, but my plastic bin was full. I guess I'm just congreenient.




*Urban Dictionary erbjuder inte bara ett lexikon av nutida/nya ordvarianter, utan även en hel del roliga situationer i de användningsexempel som visas. Check it out and have fun, säger jag bara!

trött, öm och konstig i kroppen


(jag är sjuk.trött.uttråkad.lite sur.)

Kräkdag.

Yup. Jag har kräkts. Don't know why. Hann äta jordgubbar med mjölk och efter det så har jag bara ätit saltines and crackers med cola och loka. And this party ain't over yet, i can feel that...
Det sura är, förutom det uppenbara;

1. jag blir hemma från jobbet imorgon, och jag har inte råd att vara sjuk! nu när andra perioden har börjat går jag på ett 50%-vikariat och då jobbar man inte så många timmar i veckan till och börja med, och om man blir sjuk så missar man inte bara pass utan också den där sjuklönen man får efter andra dagen eftersom jag är ledig typ varannan dag.

2. man skulle ju kunna ha tänkt sig att jag kunde gjort lite nytta som t ex skriva brev, redigera bilder eller läsa, men freaking magont har gjort mig ofokuserad och allmänt lam hela dag. what a waste

3. I get like this, sjukt negativ och sur.



That's that. Nu har jag hinken bredvid mig och jag ska försöka somna trots att jag mår illa.

Teaser


Det kommer mer av det här... men nu ska jag jobba! Tja!

summer's here

August

galet vad jag gillar sommaren. det är så sjukt mycket som jag ser fram emot i år!
(klicka på bilderna för länk!)

hemma hos jennypenny

Det är midsommar och jag har i mitt anletes svett hämtat potatis direkt från jorden... och ätit egenodlad sallad och gräslök... och druckit mjölk från kossorna några meter bort... och ska äta lokalt kött... och mer närproducerat blir det.

Ingen bitter eftersmak av förtryck/orättvisa/dåliga arbetsförhållanden/koldioxid här i Hyssna inte! :)

Träsmak?

Nääää! Oh wow! Vilken grej! Blogger har spejsat upp skiten! Väldigt roande må jag säga, och jag kommer säkert att balla ur med alla nya grejer som finns på layout fronten nu alltså. Ska verkligen försöka att inte göra det men det kan hända att jag trillar dit i too much-diket. We'll see.
Nu ska jag försöka göra något åt mitt liv i det här huset.

Annars så har jag varit på världens vackraste och mest himmelska bröllop den här helgen. Päls och Lille John gifte sig och jag ska berätta mer om det samt langa bildbevis. Det var lovely alltså, det vill jag lova!

6 JUNI

IDAG TOG MITT VISUM I SYDAFRIKA UT.
jag kunde varit där ända tills idag.
i don't know what difference it makes or the importance of it,
but i could've been there right until today.










och just det, det är nationaldagen idag. grattis sverige?

Föresten...

Om jag inte har sagt det så har jag en plan, en önskan, en idé, en vision, den här sommaren. Jag ska pursue'a my chances in att designa och sy mina egna plagg, egna tryck och egna idéer, att göra grejer själv så att säga. See what I got. Tänkte att det är ju himla fånigt att aldrig komma till skott när jag väl går runt och tänker på det. Och dessutom finns det en hel massa strunt som jag trånar efter som egentligen alldeles på tok för dyra, och då är det ju en himla bra idé att försöka göra't själv. Det får gå som det går helt enkelt. Hoppas på stöd.
HAJ

Mnjaaao



LOOKBOOK.nu: "DENIM x 2" by Bebe Zeva: "Ralph Lauren Denim Button-down from Vintage, Vintage Denim Patchwork Shorts, Bebe Flashback Feline Sunglasses"
(det var snyggt, that's all i'm saying)

The Tremendous Three


det här är matilda, jag och malin. vi är fantastiskt fula här, men dom är verkligen två fantastiska vänner. i love them.

om sånt som är mig kärt: mormor

Hos min mormor är allting som det alltid varit fast ändå inte.

Min mormor bor på landet i ett grått hus med en fantastisk veranda. Där luktar det en blandning av hembakt, mögel, permanentvätska och mormor själv så klart. Väggarna pryds av bonader med visdomsord, ett för årets alla årstider samt av en massa gamla foton från förr och nyare foton på alla oss barn- barnbarn- och barnbarnsbarn. Köket är husets hjärta. Där inbjuder soffan till middagstupplur och när mormor själv får välja står radion ofta på. Dörren till finrummet är till vardags oftast stängd. Därinne är det lite dragigt eftersom värmen inte är på, men varje gång släkten samlas vrids elementen på till max, brasan tänds och finporslinet dukas fram.


Trädgården är stor och vaktas numera av en porslinskatt, men förr stod där en tomte. Tid, väder och vind sätter sina spår även i trädgårdstomtar, så numera vilar han i frid under verandatrappen. Varje höst är det brått att plocka ner äpplerna och göra saft och gelé av alla klarbär. Varje vinter sätts ljusbågen vid grinden upp, gången skottas och huset julpyntas. Varje vår skvallrar tussilagon och skillan i diket och äppelblommorna i trädgården om att något är på gång och varje sommar står trädgården i full blom och man kan springa barfota i gräset.


Mormor älskar besök. Helst vill hon gärna veta några dagar innan man kommer, på så vis kan hon glädjas längre, menar hon. Och varje gång man kommer sitter hon på verandan och väntar på en. Väntar och längtar. Sedan sätts kaffebryggaren på och bordet dukas. Då är det fest.


Idag, men för exakt 62 år sedan lät mormor och morfar döpa sig i Elimkyrkan i Skärstad norr. Vackra och vitklädda stod de där på estranden och sjöng ”På löfternas vägar till himlen vi gå”. Men innan de steg ned i vattnet, knackade det på kyrkodörrarna och in kom hela bygdens idrottsförening. De ville säga adjö till morfar, som innan dess varit en aktiv medlem och boxare. Nu var den tiden förbi och en ny tid väntade. Inget enkelt beslut men fortfarande värt allt, om man frågar min mormor.



Kan vara tryggt ibland att vila på någon annans erfarenhet.
Min mormor är 84 år gammal, hon har mycket erfarenhet av livet. Förr tänkte jag inte så mycket på åldern men nu märks åldern mer och mer. Nu är det som att hon blir äldre och äldre för var gång vi ses. Sant jag vet, annat vore konstigt. Men det är lite vemodigt att höra henne tala om att huset som varit hennes fristad i alla dessa år nu tynger mer än det friar. Det är lite vemodigt att själv få ta med sig fikat, för att hon inte längre orkar baka som hon gjorde förr.
Många minnen finns och insikten om att allting inte längre är som det varit. Men det är också små saker som egentligen inte är viktiga. För vad spelar det för roll - mot värmen som fyller mitt bröst, när hon berättar om sitt och morfars dop och hennes röst spricker av glädje(!)

Jag är såå glad för min mormor.

Det här skrev Fina Frida på sin blogg så vackert om Mormor.

God of Justice

Jesus you have called us
freely we've recieved
now freely we will give
We must go
live to feed the hungry
stand beside the broken
we must go
Stepping forward
keep us from just singing
move us into action
we must go


Jag vill.

Måste måste PANIK måste

Måste klura ut vad jag ska göra!
Jag har second thoughts om team i Örebro (inte att det inte skulle vara fint, men).
Jag har fått ett till mail från Brad om England och det pockar på mig lite.
Jag funderar på om jag ska nån annan stans i världen för nya kulturer pockar också på mig.
Jag kanske är på väg att komma på vad jag ska göra när jag blir måste ha ett riktigt jobb (men det hjälper mig inget just nu när skolskolansökningarna är way past deadline).

Förvirrad och jag måste prata med någon och GUD HJÄLP MIG.

Gode Gud.
Och jag bara saknar. Har det också något med det här att göra? Naej... eller?
Jag blir galen.

och mitt i all frustration

så ploppar Renstan upp och förgyller mitt liv:

"just a couple of months stina and i'll be home again"

And so we're back on that road again

JAG VET INTE VAD JAG SKA TA MIG TILL MED MITT LIV
VAAAAAART SKAAAAAA JAAAAAAG?

sydafrika.england.australien.kanada.usa.japan.sverige.

i'm not sure anymore. i'm not sure and i don't know why
GUD.

Rackarns.

Sydafrikanerna sitter på planet hem och det sista jag såg av dom var igår.
Det är hemskt vad jag saknar dom, det tog mitt hjärta ungefär två minuter efter att vi hade börjat åka, att bli en klump. Jag höll på att börja gråta när jag kramade om Rudi och Charles, men det kom liksom inte hela vägen fram. Och det är så konstigt för jag trodde verkligen att jag skulle börja storböla, men det hände inte. Jag vet inte varför, men istället för tårarna så klumpade hjärtat ihop sig.
I love 'em all like brothers and sisters. Dom är så fantastiskt fina.
Och även fast jag bara har känt mina kära sydafrkaner i ca. en månad så tror jag att jag har fått riktiga vänner i dom (hos vissa mer och andra mindre förstås).

Just nu hatar jag avståndet,
men jag ska och vill träffa dom igen. They mean too much to me to not see them again.
Och allt som jag har fått och lärt mig av dom ska jag bevara nära mitt hjärta.

10 maj

Om jag inte har sagt det så är sydafrikanerna här.
Och trots allt så älskar jag dom allihop och jag kommer nog att bli lite ledsen när dom åker.

7 mars 2008

...var en fredag som började asdåligt och slutade asbra. Sura lektioner, men sen träffade jag jonna och elin som frågade om jag ville hänga i Pinkan i Jönköping. Jag sa ja, blev asnervös för att det var pingst i jönköping och för att jag hade sagt ja bara. Men det var hur roligt som helst. Fina Jonna och Fina Elin och fina människor. Vi satt och pratade några stycker, och vi satt där ganska länge. Lyssnade på fem olika versioner av hur en kille hade tagit sönder sina glasögon och fått världens sår på kuppen, Allt från hans mormors microugn till fight med vakter på Mcdonalds, och jag skrattade hur mycket som helst (det visade sig att det var mormorns micro-versionen och det var den som var fånigast av alla). Mycket skratt, mycket leende och nya vänner. En fantastiskt fin kväll med andra ord.

Nästan på datumet tre månader senare så omkom han, killen med berättelserna, i en bilolycka. Likaså tjej från min spanska-klass.
Det var så sjukt konstigt för den dagen så var jag i samma stad fast i norra delen. Och när Amanda först berättade att det var en tjej som gick media, så tog ett tag innan jag kom vem det var. Likaså när det gällde killen. Det var verkligen ett så konstigt ögonblick. Först chocken. Sen sorgen. Det var så overkligt och långt borta att någon i min ålder kunde mista sitt liv. Att det överhuvudtaget var möjligt att mista sitt liv sådär plötsligt. Och det kändes dumt och konstigt att jag grät över två människor som jag bara kände lite grand.

Vet inte varför det blev ett helt blogginlägg om det här. Det var bara att jag snubblade in på bilddagboken för att fördriva tiden och såg att jag ahde berättat om den där kvällen.
Well.

Gode Gud.

Nu är jag förvirrad igen. Plötsligt är det inte som man trodde att det var eller så får man upp ögonen för något som ansökningsdatumet har gått ut på som man inte alls tänkte sig från början. Gud, det är nu jag behöver eldskrift.

Barrdoft

Jag är i Oskarshamn hos moster och morbror. Bestämde mig för att följa med typ en halvtimme innan mama och papa hämtade upp mig, och jag är nöjd över mitt beslut. Det var länge sen jag var här och jag har saknat det. Jag har suttit i vardsgrummet och löst korsord och suttit på en solig sten i en skog full av barrträd. Fantastiskt faktiskt. Barrdoft och ekblomare, det är Oskarshamn för mig.
Det här är sista helgen innan sydafrikanerna kommer och jag har haft en fridfull helg, även om jag fortfarande är trött (det känns som jag fortfarande är det sen Afrika), så har det varit fridfullt.
Och idag var vi i Berga och fikade och var på loppis. Helt otroligt. Fanns så otroligt fina grejer och fiket var mysigt och jag ska åka tillbaka när jag har ett hem att inreda. Can't wait for the day alltså. Och dom hade ett sånt där vindsrum, stort och med fina fönster som jag verkligen drömmer om att få renovera och göra om. Sa det till mamma, att det är sånt jag vill pyssla med men som jag inte vet vad det är man måste utbilda sig till och bli för att bli en som gör sånt. Hon visste inte heller. Så om du vet vad det är man måste plugga för att bli en sån som renoverar och inreder och designar och målar på samma gång (tänker att hon den där i "bygglov" är en snarlik beskrivning av det jag menar, snarlik), så är du välkommen att höra av dig.
Nu ska jag dricka mjöl och sen sova. Godnatt

Yrke: Proffisionell Soffpotatis

Yup, here's your future kid.
Eftersom 15 april är i ÖVERMORGON och jag inte har kommit nånstans i framtidsletandet, så börjar jag känna att allt går åt skogen. Hela framtidsgrejen är inte alls lika ångestladdad som den var förut (jag gick iväg och grinade bara jag hörde någon annan prata om det). Jag är säker på att det ligger i Guds händer och han kommer att hjälpa till. Grejen är ju bara att det inte betyder att jag kan sätta mig ner och vänta på att jobbet ska bli gjort, jag måste lägga ner lite tid på det själv. Är så sjukt oinspirerad bara. Uuuuuuh.
Gjorde intressetestet på arbetsförmedlingens hemsida, och jag tror jag svarade 'inte alls intresserad på 60 av 66 frågor. Min profil blev bild och form, hantverk, köpa sälja marknadsföra, m.m. Så när jag ska skaffa ett "sånt" jobb vet jag var jag ska börja leta.

Nu tänker jag snap'a out of den här attityden, söka till Ny Generations Internationella Team som jag var intresserad av förra hösten. Och sen Teamträningsskolan också, men där är sista ansökningsdatumet 2 juni. Jag ba gjört så äre gjort.

uh

VAD SKA JAG GÖRA MED MITT LIIIIIIIIIIIIIV?!?!?!?!!!!!!!

That's how it was

Okej, eftersom 2 månader är en ganska lång reseperiod, och det känns ännu längre för en tjej som inte är haj på att uppdatera sin blogg (men ändå envisas att ha en), så ger jag er några kommentarer om hur det har varit.

Etiopien: efter nån vecka kände jag 'ok, and so we've done this - now let's move on'
Sydafrika: i love it i love it i love it! bara på flygplatsen kunde jag höra änglarna sjunga och det kändes verkligen som att jag entered the promised land. såvare!
Flygresan: ur min dagboksanteckning; "allt som har funnits och kommer att finnas är det här planet" (ett citat jag sympatiserar med ur Adrian Plass' bok), 26 timmar - inte svårt att bli tokig.

Jag minns knappt något från Etiopien... är så full av Sydafrika.
I guess att det kommer mer prat om resan. Just nu är jag i viloläge, hämtar kraft och inspiration, funderar på framtiden och försöker vänja mig vid att skriva åäö istället för a och o.
Snart kommer mina systrar och john (förhoppningsvis), det blir fint.

/See yaaaaaaaaa

2010.04.07

Jag är hemma från Afrika, och imorgon ska jag bara ta det lugnt, uppdatera och fixa och hälsa på mormor och bli van med svenska tangentbord igen.

AFRICA!

Haha, jag hittade ett utkast från Etiopien som jag trodde att jag hade postat, men tydligen inte så nu kommer det...

2010.02.22
Jag ar i afrika! och da tanker ni, hur hamnade Stina Vingren har, och svaret ar: jag vet inte! Det ar helt galet vad overkligt det fortfarande ar.

Just nu sitter jag pa ett flotigt internetcafe i Awassa. Har kommer en resume av dagarna hittintills.

Vi kom fram pa lordagen (13e feb) till Addis Ababa efter en tolv timmar lang flygtur som gick hur lugnt som helst, bara aningens klaustrofobi och nagra suspekta ingredienser i flygplansmaten. I Addis hangde vi tills pa mandagen, gick pa gudtjanst (it aint nothing like in schweden), at Injeera (etiopisk nationalratt som bestar av ett syrligt brod med roror, och som skulle kunna beskrivas som hur intressant (las: ackligt) som helst. vi besokte ocksa EHBC som ar etiopiens pingst, ungefar. Pastor Efraim visade runt oss dar, och han ar ocksa med under hela tiden i etiopien. Han sager alltid 'praise the lord' och 'you know you are woman of God'. Sjukt fascinerande manniska, har en tro som ar helt... ja hel otrolig. Han vittnade for oss och berattade om den gangen nar en man hade blivit ateruppvackt fran de doda pa en konferens. Jag fattar det fortfarande inte. Efraim sa att det "bara" har hant en gang nar vi satt det och gapade. Helt galet.

Sen for vi till Wondo-Genet, ett samhalle ca 25 mil nedanfor Addis (det tog oss 5,5 timmar att aka dit). Dar var vi i en vecka och gjorde barnprogram och medverkade pa en konferens, besokte evangelsiter ute i bushen, och sov i hyddor! Hyddsovningen var verkligen speciell, det kan jag beratta mer om nar jag ar hemma. Det var sjukt fint i Wondo-Genet, lite mer djungel och berg liksom, med den skonaste temperaturen hittills.

Igar kom vi till Awassa! Gjorde inte sa mkt mer an lattjade lite volleyboll oc hade bon- och lovsangsmote...


Och längre än så kom jag inte, haha. Antagligen så dog eller hakade sig internet, det är lite så det går till i Etiopien...

Oh Lord

gif maker

Det här är min sista söndag hemma innan jag åker och är borta i två månader!
WWOOOOOOOOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH!

In action


Ännu ett sånt där fantastiskt inlägg med webcam-bilder! Hehe. Är mitt i packningen med det är så sjukt tråkigt, så jag pausar lite istället med fula bilder på konstiga hårknutar.
Idag åker jag tillbaka till skolan. Helknas, känns som en evighet sen. Vet inte vad jag ska packa eller hur mycket eller vad. Uuuuuuuuuuuh.
Häpåer!

10.01.22

Ikväll har jag och Amanda fetsunkat för sista gången innan jag drar till Afrika.
Annars har jag bara sytt ner min ashöga jeans lite, så nu är dom bara lagom höga.
Och. Typiskt mig att jag skulle inse (efter att ha trott att 'jag har ju faktiskt inte så mycket att göra') först ikväll att jag har apamycket att göra. Imorgon ska jag tvätta, packa, sy klänning, förbereda cellgrupp, läsa min bok, ringa mateusz om intervjun, och fixa alla tusen bilder från Alterna-året som jag lovade Malin att lägga upp på fejan. Heh. Kan inte fatta att jag har varit hemma i 7 veckor och gör allt på sista dan innan jag ska tillbaka till skolan.
Typiskt mig.






(det är föresten 21 dagar kvar tills jag åker. galet.)

My joy is in the making

Nu (kanske - the life of a vikarie) jag har jobbat mitt sista pass på äldreboendet and it feels goooooooooooooood. Galet arbetsamt ställe. Sjukt tacksam för att jag har fått jobba så mycket, men sjukt trött på att jobba överhuvudtaget. Uh. Kom hem häromdagen och frågade Ellen hur jag skulle stå ut med ett liv där man måste jobba, så sjukt less på hela grejen.
Iaf, så betyder mitt (kanske-) sista pass att jag har resten av veckan att fixa. Handla, packa, planera, göra listor, diskutera, sy, pyssla, läsa och umgås det sista innan jag drar till skolan och till AFRICA. Bland annat ska jag sy mig en klänning som täcker axlar och knän, försöka mig på det till just nu synes omöjliga uppdrag att hitta surfshorts och en bikiniöverdel during the winter season, och packa ner allt jag behöver i en väska som MAX får väga 18 kilo (och då ska det även finnas några kilon kvar åt sånt som man kanske köper med sig hem). Tough shit.

Apprå på AFRICA [affffricka!], så känns det sjukt knasigt. Det känns inte som att jag skulle vara den som åker till afrika och jag kan verkligen inte se mig själv där (jaja, det kan ju bero på att jag inte sett hur det ser ut med mina egna ögon, men) det känns mest bara konstigt. Och i två månader dessutom. Har ni hört nåt så galet. Heltokigt.

Nu ska jag duscha och sen på cellgrupp.
Häpåre

Onsdagkväll

väntar på att filer överförs...



det är bara såhär jag taggar bildredigerande av 100 000 bilder sen augusti, BOOYAH!

10.01.12

Idag är det bara en månad kvar tills jag åker till Afrika.
Det är så overkligt att det inte är sant. Trots sprutorna känns det fortfarande overkligt.





Och det är ju så fånigt, men visst vore det fint om man hade fräknar.

Operation Afrika; paragraf 1.

#1:
Sprutor och tabletter.
Idag klockan 15:15, ska jag till infektionsmottagningen och komma ett steg närmre en annan kontinent. Waaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.

Jag har en dröm om Amerika.

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv,
jag vet inte vad jag ska syssla med,
jag vet inte vad jag vill uppnå,
jag vet inte hur min framtid kommer se ut.
Men jag har en dröm om USA (även om den skiftar i form från tid till tid så är den ändå alltid där).







Allt det här med framtiden sparkar min rumpa så himla hårt.


(Föresten så kommer det upp bilder från 2009 snart. Om man suger på att uppdatera i tid får man suga genom att göra det efteråt!)