7 mars 2008

...var en fredag som började asdåligt och slutade asbra. Sura lektioner, men sen träffade jag jonna och elin som frågade om jag ville hänga i Pinkan i Jönköping. Jag sa ja, blev asnervös för att det var pingst i jönköping och för att jag hade sagt ja bara. Men det var hur roligt som helst. Fina Jonna och Fina Elin och fina människor. Vi satt och pratade några stycker, och vi satt där ganska länge. Lyssnade på fem olika versioner av hur en kille hade tagit sönder sina glasögon och fått världens sår på kuppen, Allt från hans mormors microugn till fight med vakter på Mcdonalds, och jag skrattade hur mycket som helst (det visade sig att det var mormorns micro-versionen och det var den som var fånigast av alla). Mycket skratt, mycket leende och nya vänner. En fantastiskt fin kväll med andra ord.

Nästan på datumet tre månader senare så omkom han, killen med berättelserna, i en bilolycka. Likaså tjej från min spanska-klass.
Det var så sjukt konstigt för den dagen så var jag i samma stad fast i norra delen. Och när Amanda först berättade att det var en tjej som gick media, så tog ett tag innan jag kom vem det var. Likaså när det gällde killen. Det var verkligen ett så konstigt ögonblick. Först chocken. Sen sorgen. Det var så overkligt och långt borta att någon i min ålder kunde mista sitt liv. Att det överhuvudtaget var möjligt att mista sitt liv sådär plötsligt. Och det kändes dumt och konstigt att jag grät över två människor som jag bara kände lite grand.

Vet inte varför det blev ett helt blogginlägg om det här. Det var bara att jag snubblade in på bilddagboken för att fördriva tiden och såg att jag ahde berättat om den där kvällen.
Well.

Gode Gud.

Nu är jag förvirrad igen. Plötsligt är det inte som man trodde att det var eller så får man upp ögonen för något som ansökningsdatumet har gått ut på som man inte alls tänkte sig från början. Gud, det är nu jag behöver eldskrift.

Barrdoft

Jag är i Oskarshamn hos moster och morbror. Bestämde mig för att följa med typ en halvtimme innan mama och papa hämtade upp mig, och jag är nöjd över mitt beslut. Det var länge sen jag var här och jag har saknat det. Jag har suttit i vardsgrummet och löst korsord och suttit på en solig sten i en skog full av barrträd. Fantastiskt faktiskt. Barrdoft och ekblomare, det är Oskarshamn för mig.
Det här är sista helgen innan sydafrikanerna kommer och jag har haft en fridfull helg, även om jag fortfarande är trött (det känns som jag fortfarande är det sen Afrika), så har det varit fridfullt.
Och idag var vi i Berga och fikade och var på loppis. Helt otroligt. Fanns så otroligt fina grejer och fiket var mysigt och jag ska åka tillbaka när jag har ett hem att inreda. Can't wait for the day alltså. Och dom hade ett sånt där vindsrum, stort och med fina fönster som jag verkligen drömmer om att få renovera och göra om. Sa det till mamma, att det är sånt jag vill pyssla med men som jag inte vet vad det är man måste utbilda sig till och bli för att bli en som gör sånt. Hon visste inte heller. Så om du vet vad det är man måste plugga för att bli en sån som renoverar och inreder och designar och målar på samma gång (tänker att hon den där i "bygglov" är en snarlik beskrivning av det jag menar, snarlik), så är du välkommen att höra av dig.
Nu ska jag dricka mjöl och sen sova. Godnatt

Yrke: Proffisionell Soffpotatis

Yup, here's your future kid.
Eftersom 15 april är i ÖVERMORGON och jag inte har kommit nånstans i framtidsletandet, så börjar jag känna att allt går åt skogen. Hela framtidsgrejen är inte alls lika ångestladdad som den var förut (jag gick iväg och grinade bara jag hörde någon annan prata om det). Jag är säker på att det ligger i Guds händer och han kommer att hjälpa till. Grejen är ju bara att det inte betyder att jag kan sätta mig ner och vänta på att jobbet ska bli gjort, jag måste lägga ner lite tid på det själv. Är så sjukt oinspirerad bara. Uuuuuuh.
Gjorde intressetestet på arbetsförmedlingens hemsida, och jag tror jag svarade 'inte alls intresserad på 60 av 66 frågor. Min profil blev bild och form, hantverk, köpa sälja marknadsföra, m.m. Så när jag ska skaffa ett "sånt" jobb vet jag var jag ska börja leta.

Nu tänker jag snap'a out of den här attityden, söka till Ny Generations Internationella Team som jag var intresserad av förra hösten. Och sen Teamträningsskolan också, men där är sista ansökningsdatumet 2 juni. Jag ba gjört så äre gjort.

uh

VAD SKA JAG GÖRA MED MITT LIIIIIIIIIIIIIV?!?!?!?!!!!!!!

That's how it was

Okej, eftersom 2 månader är en ganska lång reseperiod, och det känns ännu längre för en tjej som inte är haj på att uppdatera sin blogg (men ändå envisas att ha en), så ger jag er några kommentarer om hur det har varit.

Etiopien: efter nån vecka kände jag 'ok, and so we've done this - now let's move on'
Sydafrika: i love it i love it i love it! bara på flygplatsen kunde jag höra änglarna sjunga och det kändes verkligen som att jag entered the promised land. såvare!
Flygresan: ur min dagboksanteckning; "allt som har funnits och kommer att finnas är det här planet" (ett citat jag sympatiserar med ur Adrian Plass' bok), 26 timmar - inte svårt att bli tokig.

Jag minns knappt något från Etiopien... är så full av Sydafrika.
I guess att det kommer mer prat om resan. Just nu är jag i viloläge, hämtar kraft och inspiration, funderar på framtiden och försöker vänja mig vid att skriva åäö istället för a och o.
Snart kommer mina systrar och john (förhoppningsvis), det blir fint.

/See yaaaaaaaaa

2010.04.07

Jag är hemma från Afrika, och imorgon ska jag bara ta det lugnt, uppdatera och fixa och hälsa på mormor och bli van med svenska tangentbord igen.