Psalmboken

Det har så smått börjat växa sig en nyfikenhet i mig över alla dessa psalmer som finns. Psalmer som många säkert diskuterar om dom verkligen är relevanta i vår tid med alla dessa pråliga melodier och höjningar och uråldriga ord, och som för andra verkligen innehåller nycklar för tron. Jag läste en artikel på dagen.se häromdagen om Mattias Martinsson nya skiva "Amen", där han berättade att han suttit med gamla människor som varit dementa och glömska men som hade sångerna kvar. Jag tänker att psalmerna egentligen är guld, även om jag själv kan känna att det är lite dammigt och närtarlåtenslutegentligenmoveon ibland när jag sitter i kyrkbänken. Vissa psalmer som är allmänna favoriter, men för det mesta många som bara behöver upptäckas/på nytt. För om människor har klängt sig fast vid psalmerna i ett par hundra år så måste det väl finnas en anledning? Och kanske har vi något att lära om äkthet i det som de före oss bad om, för den tid vi lever i nu?
Som sagt, nyfiken.



Psalm 352, En vanlig dag när inget särskilt händer


En vanlig dag när inget särskilt händer,
kan ge mig det jag behöver mest.
En dag som syns mig grå och utan mening,
kan himmelrikets Herre bli min gäst.

En vanlig dag satt tiggaren vid vägen,
en dag som tusen dagar var förut,
och någon stod där, rörde vid hans ögon,
och han som varit blind såg världens ljus.

En vanlig dag gick synderskan till brunnen,
drack vattnet ut en evig källas djup.
En vanlig dag då kan det största hända,
ty allt blir möjligt när vi tror på Gud.

En vanlig dag går Gud omkring på gatan,
Han stannar där de andra går förbi.
Ett ord, en blick och den som varit utstött
blir löst från rädslan, reser sig, är fri.

En vanlig dag när ingenting vi väntar
kan Människosonen säga till oss så:
det är din dag och en av mina dagar
och genom mig till andra skall du nå.

Text: A. Frostenson 1970, 1984
Musik: C. H. H. Parry 1904



Guld.

veckans citat.

"Tro ska inte förtrycka. Tro ska befria. Låt oss inte göra Gud till en småaktig, rädd landsortspräst. Gud är större än vi ofta gör henne."

-Ola Joyce