Nu (kanske - the life of a vikarie) jag har jobbat mitt sista pass på äldreboendet and it feels goooooooooooooood. Galet arbetsamt ställe. Sjukt tacksam för att jag har fått jobba så mycket, men sjukt trött på att jobba överhuvudtaget. Uh. Kom hem häromdagen och frågade Ellen hur jag skulle stå ut med ett liv där man måste jobba, så sjukt less på hela grejen.
Iaf, så betyder mitt (kanske-) sista pass att jag har resten av veckan att fixa. Handla, packa, planera, göra listor, diskutera, sy, pyssla, läsa och umgås det sista innan jag drar till skolan och till AFRICA. Bland annat ska jag sy mig en klänning som täcker axlar och knän, försöka mig på det till just nu synes omöjliga uppdrag att hitta surfshorts och en bikiniöverdel during the winter season, och packa ner allt jag behöver i en väska som MAX får väga 18 kilo (och då ska det även finnas några kilon kvar åt sånt som man kanske köper med sig hem). Tough shit.
Apprå på AFRICA [affffricka!], så känns det sjukt knasigt. Det känns inte som att jag skulle vara den som åker till afrika och jag kan verkligen inte se mig själv där (jaja, det kan ju bero på att jag inte sett hur det ser ut med mina egna ögon, men) det känns mest bara konstigt. Och i två månader dessutom. Har ni hört nåt så galet. Heltokigt.
Nu ska jag duscha och sen på cellgrupp.
Häpåre
Ännu ett sånt där fantastiskt inlägg med webcam-bilder! Hehe. Är mitt i packningen med det är så sjukt tråkigt, så jag pausar lite istället med fula bilder på konstiga hårknutar.
