När alla andra rusade ut för att möta livet, knöt jag fortfarande skorna

Så vill jag inte att det ska bli. Eller, jag vill att det ska få ta den tiden det tar, men jag vill inte vara rädd för det, att leva alltså.
Helt ärligt så har jag inte tänkt på det sådär, förrän nyss när det var nån poet från Karlstad på P3 som sa det.
Jag hoppas att jag hakar på. Och jag tror att jag kommer göra det. Oavsett vilken tid det tar. Bara det sker i den tid det ska ske.



Och jag har fortfarande inte gjort något av det jag skrev innan än.
Äh, det är som vanligt.
Effektivitet är inte mitt första namn. Inte ens mitt mellan- och efternamn heller.



Hejdå
(ointressant blogginlägg)

Inga kommentarer: