regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Detta skulle jag hja skrivit för..två månder sen? Aja. Ni märker ju min ork.

1. Jag kan fortfarande glädjas och bli taggade av saker som hände för lääääänge sen, eller tom om sånt jag inte ens varit med om, utan andra.
Tex en uppsats jag skrev i nian om stjärnor på fysiken (MVG :D. Jag är också den enda systern av fyra som har fått högt betyg i naturkunskaps ämnen). Eller det där G'et som jag och julia fixade på tekniken i nian. G är väl inte det bästa, men grejen var att jag och julia hade så himla kul, och vi tyckte att vi var skitbra. Och när Julia var på Coldplay konserten, hon var så himla glad efteråt.
Även såna här ganska pinsamma saker, som "Hm, ursäkta, känner du igen oss?", som bara jag och amanda kan komma på att göra mot en stackars oskyldig människa, helt spontant.
Eller att Caroline, Josefins syster som jag bara har träffat en gång i typ tre minuter, fick mvg i alla ämnen (oj vad mkt skola det blev, föresten). Det är ju värsta bra!


2. Filmer med teman som skräck, naturkatastrofer, eller med vatten och hajar, UPPSKATTAS INTE! Jag funkar verkligen såna filmer.
Skräckfilmer: någon har sagt också att man förlorar hjärnceller när man tittar på skräckfilm. Jag tror på det, för att jag verkligen är skiträdd för skräckfilmer, men egentligen vet jag ju att det kanske inte är så sant.

Vatten/Hajfilmer: När jag var liten så tog mina systrar ut mig i vattnet (vi befanns i brasilien, btw), där det var meterhöga vågor. Dom var ganska stadiga i vattnet, men jag var bara 3, och dom höll mig precis innan en stor våg kom emot oss, och jag blev helt sjukt panikslagen (jag vet att det kan verka ganska konstigt att jag kommer ihåg detta, och jag bara var 3. Men det var traumatiskt) och visst itne vad jag skulle göra. Det är Ellens och Fridas fel. Iofs, tyckte dom väl att det var ganska kul, och ville kanske bara att jag också skulle få uppleva det.
Och Karin höll på att drunkna i Brasilien också. Och när vi var i Chile, så vågade jag itne bada för jag trodde att det skulle komma hajar. Jag låg och sov ensam på stranden och vaktade saker medan dom andra var ute i badet en stund. Jag är så sjukt rädd så ni förstår nog inte.

Natukatastrofsfilmer: Jag klarar inte av att se såna filmer (jag tänker mest på "the day after tomorrow"). Jag vill itne att världen ska gå under, så jag gör vad jag kan nu, men jag vågar itne tänka på det för tillfället.


3.Jag är The Master på att försova mig!
Jag försover mig, om jag måstemåstemåste någonstans. Jag kan vakna i tid till tex kyrkan, för dit måste jag inte gå. (Om jag inte har skattkammaren(våran söndagsskola), och ¨då brukar jag bara komma lite försent).
Iaf, jag måste ställa min väckarklocka på minst en timme innan, för jag snoozar (om jag nu inte stänger av den direkt för att jag tror att jag kommer att gå upp) så sjukt länge.
Jag är verkligen bäst på det.
Nu har det blivit en vana att jag försover mig, men det har gått så långt att jag inte bryr mig längre. Jag har iaf inte missat ngn buss till skolan, eller så.


4. Jag önskar ibland att jag levde ett lite annorlundare liv. Att gymnasiet var slut, att vi var en happy family här hemma, och att jag var sådär frikyrkligt mångkulturell, att var bra på att dansa och inte hade ett helt hopplöst koordinationssystem, att jag var kung på musik, mest på att sjunga, att jag på nåt sätt kunde betrakta mig som teolog, att jag hade en välutvecklad relation med Gud, m.m. Att jag hade massa kontakter överallt i sverige, att jag var social, att jag var missionär, att jag hade Josefin vid min sida mer, och allt så mkt mer än vad det är nu. Det finns massa.
(Det märks kanske att allt jag ibland önskar ligger i framtiden. Jag är så less på att vänta. Fast iofs så har/ska jag börja lite smått redan nu. Ah. Jag har en del mål, kanske man kan säga)


5. Jag har sämst minne. och sämst ordning. Detta är väl redan känt iofs, men det är ändå en sanning om mig själv. Fast. Egentligen har jag ett bättre minne när det gäller vissa saker. Iofs har jag nog bättre minne än vad jag tror när det gäller vadsomhelst, men det blir ändå oftast att jag inte kan använda all minneskapacitet som jag har.
Jag tror att jag nångång betsämde mig för att det fanns vissa saker jag inte ville komma ihåg, så jag stängde av lite. Dels saker som jag själv tyckte var jobbiga, och dels saker som andra sa att jag inte kunde komma ihåg. Jag vet ju inte säkert men det är en teori.
Och ordningen, jag tycker om när det är rent och snyggt, men när det väl är lite tilltufsat så bryr jag mig inte och då blir det -om möjligt- ännu värre. Lite så också med saker man ska göra, och i vilken ordning man ska göra dom. Fast just i den meningen så kallar jag oordningen för frihet, istället.

6. Jag är rädd. Rädd för att visa allt jag kan, rädd för att visa delar av mig själv. Om man en gång blivit retad för det ( 6 år, totalt) och känt sig helt knäpp och negativt annorlunda, så är det svårt att faktiskt tro helhjärtat på sig själv igen. Och anledningen till att jag är sådär duktig på gitarr, är för att jag tror att alla kommer att tracka ner på mig, hur jag än gör.
Det spelar ingen roll hur mkt jga längtar, jag kommer ändå vara bättre på allt när jag är själv, även fast jag inte vill ha det så. Det är för tidigt att ändra på.


Klart. Applåder, tack.

Inga kommentarer: