Jag orkar inte.
Jag gör inte det.
Jag orkar inte höra ständiga tjat om att jag måste planera och informera.
Jag orkar inte att få höra när jag väl har gjort det, att dom inte vet nånting om det.
Jag orkar inte säga det om och om igen, flera veckor i förväg, och flera gånger i veckan.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte informera, om det inte går in hos dom, jag orkar inte ta ofötjänad skit för att jag inte har planerat in resten, när dom inte ens har lyssnat, eller kommit ihåg.
Jag ORKAR INTE.
Jag tror att jag kommer att spendera många helger i göteborg numera.
min familj känner mig inte.
dom har inte fattat nånting.
hej då.
2 kommentarer:
älskade, finaste du.
du orkar.
och gör du inte det, det är okej, man får gå sönder, man får bryta ihop, man får vara ledsen. du har alltid en famn att gråta i hos mig, det vet du va?
familjer kan vara det värsta som finns, jag vet det, boy, do i know that..
vi bygger vår egna familj, eller hur, Stina? Vi bygger vår egen värld med gröna lampor.
en värld där man får vara överlycklig, där man får vara deprimerad, där man får dansa med blommor, där man får ligga på ett golv och gråta.
Vi bygger en egen värld och från den kan vi rädda den här skitvärlden.
Och du.
Du är så grymt världefull, om jag kunde skulle jag andas åt dig när det blir för mycket.
Du kan sånt som ingen annan kan, du känner mig bättre än någon annan, det är bara dig jag har tryggheten att veta att du kan hantera mig.
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket.
Du är ju min syster.
För alltid.
(Jag har kommenterat längre ner, men blogspot.se är jobbigt och säger inte sånt till sina snvändare, så jag får göra det;))
Skicka en kommentar