nu när det är vår (seeeger!) och himlen blir ännu blåare och allt annat blir klarare för att solen lyser, så är det ju inte så konstigt att drömmarna får ljusare liv igen.
satt på en buss och tänkte på vart jag skulle ta vägen i livet, och såg en fantastisk himmel sträcka ut sig mot... platser jag inte har sett.
den här rotlösheten jag har, den har två sidor: rastlösheten och nyfikenheten. och åh vad nyfikenheten i mig längtar efter att se hur långt himlen når. jag vill se. upptäcka. feels like such a good break att den längtan i mig inte är rastlös, som vill driva mig runtomkring bara för att.
det är en insikt som växt i mig på sista tiden. om rastlösheten och nyfikenheten. det är så mycket som klarnat i hur jag ska förstå mig på mig själv, bit för bit. att se om viljan att se något nytt är en rastlös rotlöshet eller rotlös nyfikenhet. det gör skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar