Springfling

I onsdags kväll skrev jag ett långt sms till mamma, men det gick itne att skicka det. Och nu är massa saker osagda, men jag orkar inte. Jag får ta det en annan gång.
Och ajg vet att det bara har gått två dagar i skolan, men om det fortsätter som det är nu, så tror jag att jag har fått rätt. Att jag har gett upp hoppet.
En av anledningarna till att jag ville gå Alterna detta året, som jag inte har kunnat formulera förens nu, är att jag ger upp hoppet om att kunna komma ifrån ett dötråkigt kriustet liv. Eller alltså, inte dötråkigt, men det jag har nu är inte som jag vill ha det. Jag vill ha fulltime åt Gud, jag vill inte ha skolan i vägen. Och ja, jag vet att det är viktigt med utbildning.
Ge upp hoppet om att kunna få ha fulltime med och för Gud, att kunna hitta ett ställe där jag har kristna vänner som jag trivs med, att kunna få vara i täten för Gud, och inte bara i ledet.
Jag vet att jag kan vara använd av Gud där jag är nu, men.. a.
Aja. Jag ska kolla veckan som kommer. Hur allt känns och så.
En sak jag brukar tänka på, som är rätt fånig och doesn't make any sense at all är att jag spolar tillbaka i tiden, och ser mig själv med andra ögon och som 5-åring (ni vet ha en bild i huvet och sen kommer den man är idag in och bara tittar på den man var. lite Ghost-effekt sådär.) Och tänker "Käre tider. Lilla Stina vad skulle du göra nu om du visste att det här skulle hända?".
Jag vet inte varför jag brukar tänka så, men jag gör det. Alltid. Jag kommer liksom inte ifrån det.


Ciaos everyone, you're welcome for this extremly important blogg.

God give me strength.