Jag är inte alls såhär idag, men ibland vill man bara ge upp.



Att bara kunna släppa.
Att komma bort bara en liten liten bit, bara för att få känna, bara för att få veta, hur bra man hade det innan. Att kunna få svära bort allt som kan skada en, utan att bry sig om att det faktiskt skadar en mer ju mer man svär åt det. Att kunna få vara en vanlig svensk tonåring som fyller på sina synder i en flaska.

I know it's sounds foolish. But it's how it is.
Och jag har ingen rätt.det spelar ingen roll. I nuläget har jag ingen rätt.


Förlåt, jag ljög nog. Jag är såhär idag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

jag önskar att jag var med dig nu och att jag var en lite bättre vän.

saknar dig mycket..

om något händer säger du till mig, right?

Anonym sa...

du är redan den bästa vän jag kan tänka mig.

saknar dig också.
off course.

Anonym sa...

tack stinan.

(Jag ser fortfarande fram emot att lära känna dig. Får kanske ta att se till att ringa dig när jag sitter på mitt rum och inte gör något uppe i norrland.)

Anonym sa...

maria: du är söt :).
och du får väldigt gärna ringa.