Underbart fantastiskt.

Alterna och Gud och folk och allt det underbart fantastiska!


Jag var på Öppet hus Alterna på Viebäck i lördags, och senare på Spunk där alterna också var. Dom var grymt bra båda gånger, och underhållningen, budskapen ni förmedlade, och framför allt predikan var hur underbart fantastiskt bra! Folket var sjukt roliga ("får jag bara fråga, ser jag ut som en apa?")!
Jag måste bara få skriva av mig lite, för Öpperhus och spunk har förändrat allt!
När jag åkte till Öppet hus igår, var det till en början mest för att återse Viebäck, Mbt-miljön och förstås att hänga med Jessica och Mimmi som planerar att gå på alterna nästa år.

Iaf.
För 2 år sen när danska alterna var på mbt och informerade, så tänkte jag att Åh, där vill jag gå nångång! Tanken surrade runt i mitt huvud, och sen bleknade den lite med tiden. Dock kom allt tillbaka ett år senare, men samma sak hände, likadant när jag var på Nordic i Gtbg.
I lördags när jag kom dit, hade jag inga planer på att gå alterna innan jag hade gjort färdigt mina gymnasiestudier. Även fast jag höll på att spricka av längtan.
Jag har längtat så mycket i snart 4 år (kasnke låter lite, men liten är allt annat än vad min längtan är), men det har alltid varit något i min väg.
Det har varit mina vänner, min familj, min ålder och nu skolan.Jag är så trött på att få gå runt och vänta på att få börja mitt liv för Jesus.
Jag vet att jag gör saker för Gud varje dag, men jag vill göra mer, och jag vill inte vänta längre.
Jag kom till Viebäck och alterna med inställningen att jag måste gå färdigt skolan först,men såsmåningom uinder dagen ändrades den inställningen.
Jag blev så sjukt peppad, och jag kände i mitt hjärta att det här är rätt. Jag gick runt och brottades under hela dagen med mitt dillemma, alterna eller inte? Sen på kvällen när jag var på Spunk talade Magnus om kompromisser. Om man vill bli en människa som hjälper till att förändra männiksors liv, så kommer den största fienden vara kompromisser. Att man ska välja rätt när det kommer stora val i ens liv, och att om man väljer det rätta har man chans att bli en större människa i Guds, och andras ögon. Att man inte ska kompromissa bort sin tro, sin övertygelse för något annat. Det träffade mig rakt in i hjärtat och i själen, och samma kväll insåg jag att Gud hade försökt säga något till mig. Jag har kompromissat min tro med "förnuft"(tex. att det är bra att gå ut skolan innan man börjar på något nytt) såå länge! Nästan utan att veta om det. Mina ögon öppnades och mitt sinne lättades, jag vill inte kompromissa längre, och jag känner att Alterna är där jag bör vara.
Och när jag fick förbön i slutet av mötet, så sa Linnéa (jag tror att hon hette så, hon är temare hos från alterna.) att jag inte skulle ge upp min längtan att få leva för Gud och ge precis allt jag har.
Och Magnus. Gud talade verkligen genom honom. Det berörde, och jag behövde det. En börda lättades från mina axlar. Jag ska söka in till alterna. Jag ska lägga allt i Guds händer, och om mina föräldrar ochekonominförstår och tillåter, och om det finns plats, så kommer jag till Viebäck i höst.
Jag kan inte tacka Alternanog fr att ha förändrat mitt liv. Gud verkar genom dom, och Alternafolket är verkligen sjukt viktiga!

Om ni som läser får gärna be för det här. Be att mamma och pappa förstår, och min ekonomi tillåter det. Och att det finns plats för mig.
Jag skulle behöva så mkt bön och stöd som möjligt, så det vore jättesnällt, och jag skulle bli så tacksam!

Det är så mycket som är underbart fantastiskt just nu. Jag ska uppskatta det extra mycket, så att jag kan använda det för att dra upp mig i lågkonjunturen när den kommer.
Visserligen är det också mkt som som är downside nu. Mamma tex.
Och Josefins mage. Och att det är mkt i skolan.
But I know, times will change.