Det är nåt som har förändrats.

Jag saknar Mimmi. Det är så konstigt utan henne.
Skoldagen idag var rätt depp. Eller, så här var det. Jag ville lagom mkt gå upp tidigt till skolan (inte så mkt). Och under Gunnans tal avled jag långsamt. Sen hittade jag Lovisa, Jessica och Sara, det var bra. Fast vi kom lite försent till klassmötet. Lappar och enkäter och vanligt stuff.
Det var här det började kännas rätt jobbigt.fast bara lite. Det kom mer sen när vi satte oss utanför för att dom andra skulle röka (euh). Jag kände mig så sjukt.. off för alltihop. Jag har förändrats, och folket i klassen har förändrats, och jag vet inte längre. suck. Det var jobbigt och jag vill inte vara med om det igen (den här för-mycket-olika-känslan, jag står inte ut med den längre, jag är färdig med den efter 9 år). Sen när vi gick upp till bilden så träffade jag en gustaf, och han verkar snäll. Och bilden verkade inte alls så hemsk som jag har känt inför den. Ove var riktigt rolig. Jag ser fram emot hans kurs. Inte Helenas dock, jag har aldrig varit mkt för skulptur och sånt stuff. Och jag har ett botten-schema. Det är kanske inte det sämsta, men det är fortfarande botten. Imorgon har jag spanska, psykologi, naturkunskap, engelska och matte. Allt på en dag (sugdag). Fast på onsdagar börjar jag 10-45 och har kulturhistoria, lunch och svenska. Slutar 13.40. YEAH. Lätt bästa dagen.

jag är inte så pepp för skolan, men:
VI TACKAR GUD FÖR ROBIN-LOVISA-OCH-HANNA, ASIEN, A-A-SIEN!
Boy, i love those cheers, haha :).

That's all for today. för ajg orkar inte mer.
Hoppas föresten att den här musikspelaren ska funka. Ska fixa så att den itne kommer i inläggen dock. Aja, det är på gång!

Ciaos!

jag är så jävla trött på allt.

jag ska jobba sista de sista dagarna av mitt sommarlov.
rädda mig, någon? suck*

Snacka om att jag är utschasad.

Kanske inte så mycket. Jag behöver nog bara sova. Det finns andra som är mer utschasade än mig.Kan man säga.

Idag har vi firat Pj's examen, och gissa vad vi har gjort!

"-Du har tur som inte fick cykelstraffet!
-Vad är det för straff?
-Cykla 4 mil, framför tåget och utan sadel! Ja, Axel är bra sålänge man inte retar honom. "

(internt, but it has to be said.)

Vi cyklade dressin i en liten håla som hette Ambjörnarp! (Dressin är typ cykel på järnväg, för er som inte vet.) Shit. Det var sjukt. Jag fick ont i knäna efter fem minuter, hah. Asläskigt, för våran dressin var lite funky med rälsen, men tydligen så skulle det vara så. Det såg osäkert ut iaf, och jag och pappa var mest nervösa hela tiden.

Och mannen som hade genomgången innan för vad man fick, och itne fick göra osv, sa att det kunde hända blodiga saker om man kör in i varandra (en tjej hade tydligen blivit överkörd och det låter kanske inte så jättefarligt när man tänker att det är cyklar, men tänk då järnhjul och järnväg. det är inte mysigt.)

Iaf så råkade Ellen och Pj köra in i oss. Och jag flög lite, hamnade mellan dressinerna och slog i knät rätt hårt. (om det är ngn som slår sig i våran familj så är det jag, men jag lyckas alltid slå mig där jag är som svagast.) Fast apparently hade jag änglavakt för jag har bara en lite skråma på knät, och bara litelite ont.

Dressin var en upplevelse i sig, och nu har jag upplevt den och jag är itne så säker på att jag gör om det (det var inte jättekul).

Vi åt massa mat också. mums.

so i'm pretty stuffed actually.

Nu orkar jag itne skriva mer.

Måste sova. Och skriva. Och läsa. Och allt sånt.

Tjohej.

Jag är inte alls såhär idag, men ibland vill man bara ge upp.



Att bara kunna släppa.
Att komma bort bara en liten liten bit, bara för att få känna, bara för att få veta, hur bra man hade det innan. Att kunna få svära bort allt som kan skada en, utan att bry sig om att det faktiskt skadar en mer ju mer man svär åt det. Att kunna få vara en vanlig svensk tonåring som fyller på sina synder i en flaska.

I know it's sounds foolish. But it's how it is.
Och jag har ingen rätt.det spelar ingen roll. I nuläget har jag ingen rätt.


Förlåt, jag ljög nog. Jag är såhär idag.

FRIZON SPARKADE RUMPA!

Lätt att jag ska dit igen nästa år! woho!

Topp:

1.Shane Claiborne - och allt. Det går inte att definera hur mkt jag älskar den mannen.

2.Konserterna - nästa år ska jag anstränga mig lite till för att se dom jag vill se. Men shit, dom jag såg. KÄRE TIDER. Mamma Pappa Barn, Samuel Ljungblahd var dom bästa,

och Birgitta Granberg är världens härligaste poet, I'm serious! (Check out her myspace, she's 86! or 83! Anyway: www.myspace.com/birgittagranberg)

3.Stämningen - ALIVE AND KICKIN'!! Shit, frizon och mbt är en lyckad kombination!

4.Los Friends - You were fabulous.

Ja. I liked it. Och det var trevligt med té och pratstund med martin och gabriel. Dom verkar så sjukt sköna :D. Känner dom itne too well, men iaf.

Och HAHA, vilken köttmarknad! Sinnes komiskt.

eh.orkar inte skriva mer.

(josefin.love you.tack.)

Uppdaterar status:

Josefin och jag har nu varit med om både MBT och en
veckas relaxation i oskarshamn,
och vi tenderar att fara till frizon om några dagar.
Vi håller som bäst på att planera transport och mat och sånt.

PUSSHEJ