7 mars 2008

...var en fredag som började asdåligt och slutade asbra. Sura lektioner, men sen träffade jag jonna och elin som frågade om jag ville hänga i Pinkan i Jönköping. Jag sa ja, blev asnervös för att det var pingst i jönköping och för att jag hade sagt ja bara. Men det var hur roligt som helst. Fina Jonna och Fina Elin och fina människor. Vi satt och pratade några stycker, och vi satt där ganska länge. Lyssnade på fem olika versioner av hur en kille hade tagit sönder sina glasögon och fått världens sår på kuppen, Allt från hans mormors microugn till fight med vakter på Mcdonalds, och jag skrattade hur mycket som helst (det visade sig att det var mormorns micro-versionen och det var den som var fånigast av alla). Mycket skratt, mycket leende och nya vänner. En fantastiskt fin kväll med andra ord.

Nästan på datumet tre månader senare så omkom han, killen med berättelserna, i en bilolycka. Likaså tjej från min spanska-klass.
Det var så sjukt konstigt för den dagen så var jag i samma stad fast i norra delen. Och när Amanda först berättade att det var en tjej som gick media, så tog ett tag innan jag kom vem det var. Likaså när det gällde killen. Det var verkligen ett så konstigt ögonblick. Först chocken. Sen sorgen. Det var så overkligt och långt borta att någon i min ålder kunde mista sitt liv. Att det överhuvudtaget var möjligt att mista sitt liv sådär plötsligt. Och det kändes dumt och konstigt att jag grät över två människor som jag bara kände lite grand.

Vet inte varför det blev ett helt blogginlägg om det här. Det var bara att jag snubblade in på bilddagboken för att fördriva tiden och såg att jag ahde berättat om den där kvällen.
Well.