Nu är jag tillbaka till livet utanför MBT, och det sticker lite i hjärtat faktiskt. Gud talade verkligen genom Peter och Simon, och även om det inte riktigt har landat än så har jag Hopp. Det är en fantastisk Gud jag har, som läker alla sår och som ser ens innersta och djupaste önskan, och det är det lätt bästa i hela världen att få vara ett vertyg för Gud. Jesus lever och jag är så tacksam för att Han bor i mig.
Och MBT är en sån välsignelse. För även om det var 12 år sen vi kom hem, även om jag var liten då, även om jag inte minns mycket, så är det ändå ett missionärsbarn som finns i mig. Och även om jag inte kan sätta fingret på det så har den betytt och betyder fortfarande väldigt mycket för den jag är.
Tack kära MBT:are för en fantastisk vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar