Det är Lauryn på radion!
Och nu har dom bytt till P3 Live Session med TIGER LOU! Heaven.

Jag har insett (ptjaa, insett och insett, formulerat i ord blablabla) att jag har en USA-romantisering. Tänker att den kanske började gro i mig den där dagen i Orlando-Miami-nånstansdär, under det där ögonblicket som jag kommer ihåg så väl. Det är himla löljligt, men jag älskar fortfarande den där känslan (poängen kommer).
När vi skulle åka från Bolivia till Sverige så mellanlandade planet på den tiden i Florida, och vi tog lite semester där några gånger, eller om det bara var så att det var mellanlandning/byte väldigt länge. En sjukt varm dag, och vi hade gått in i en leksaksaffär eller vad man ska kalla det, där vi var ganska länge. Jag kommer ihåg att jag var uttråkad för det var leksaker som var dyra och det mesta som var för barn som var kanske lite äldre än vad jag var då, så jag gick omkring lite, och hittade bl a det fränaste jag någonsin hade sett. Det var fordon i ministorlek, fordon som var precis lagom stora för barn, och som faktiskt kunde köras! Låter hemskt nu, men då var det sjukt fränt. Och där närmast väggen stod en minijeep som var helt fantastisk. Jag hade aldrig sett såna där saker innan och hade inte ens kunnat drömma om tanken. Den ögonblicket när det blev liksom (just såhär tänkte jag ju inte då, men analyseringen av spåren och minnena från då är det här) fylld av att allt är möjligt, stort och fantastiskt i USA. Den känslan kommer också fram varje gång jag önskar mig ett liv utomlands eftersom på New York ofta ploppar upp.
Löjligt men sant. Kanske har min romantisering då och då skenat iväg, men jag kommer ändå alltid tillbaka till, när man har hört allt det negativa och det positiva, att USA är Helt Okej.

Nu ska jag göra blåbärssoppa och skriva färdigt om Obamas planer gällande "Energy & Environment" + lite "Iraq".
Hej!



Vit glögg smakar föresten... speciellt.