Begravning

Två begravningar på ett år. Och det här är mina två första gånger.
Man tänker ju till efter begravningar, att man ska älska människor så tillräckligt som möjligt för att ta tillvara på livet, och på människorna i sig, och att man ska göra det för att sorgen inte ska bli så svår.. Men man kan inte älska någon tillräckligt, det går bara inte. För att älska någon tillräckligt borde ju betyda att man älskarälskarälskar dem, och sen slutar när dom är borta.
Det går ju inte.
Det jag vill säga är att jag är rätt tacksam för Evigt liv. Ja.








Och den här bloggen har blivit det jag inte ville att den skulle bli. Jag ska skriva lite mer.. tjaa, lite mer analyserade tankar. Sånt som man får ut lite på. Det kommer väl återfall då och då, jag kan ju faktiskt inte vara analyserande och djupsinnig hela tiden, men det ska bli mindre av den varan, så att säga.
Pusshej.