(Visst är det fantastiskt att ens pappa skäller på en när man gråtandes försöker förklara hur man känner? Helt underbart fantastiskt skit.ungefär.)
Mitt hopp är nästan slut, men jag fick nästan tillbaka lite mer nu.
Pappa sa att han och mamma undersäker alternativ, såsom hur det är och funkar på alterna, och hur det skulle bli om jag gick andra linjer, och massa. Att deras beslut inte var definetivt än.
Fast det är lite så att jag inte vågar hoppas på det hoppet.
Jag ska beställa tid hos Elmer imorgon, så att vi kan ta itu med det här.
Jag hoppas att jag vågar hoppas på det hoppet som jag fick nu.
1 kommentar:
du stina.
allt måste ordna sig.
det måste det.
vi har gud.
det måste ordna sig.
och det gör ont i mig att det gör ont i dig och att jag inte får vara där och klappa dig i håret och krama dig och säga att du är bäst, du är bäst du är bäst du är bäst och INGET kan slå dig, om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?
jag ber för alterna för jag känner hur mycket smärta det ger dig att veta att det är rätt men ändå inte riktigt ha möjligheten. jag ber och hoppas på att dina föräldrar ska inse att du kommer bli lycklig och stark i gud av det.
jag älsjar dig och finns alltid här.
kolla min senaste blogg.
Skicka en kommentar