Ett undantag, är det det ni kallar såna som mig?

Förlåt. För alla jag kan ha gjort.
Förlåt, verkligen, men säg det hellre rakt ut.
Är jag inte tillräcklig, eller är det kanske att jag är för mycket av en speciell Stina?
Lite för mycket av "en annan sort", lite för mycket rebell,
eller lite för mycket av motsatsen till erat tycke?
Lite för mycket annourlunda.
"Respektera och tyck om dina medmänniskor för det dom är", blev jag lärd.
Av er, som använder sig av så kallade "undantag".
Av er, som inte praktiserar fullt ut vad ni så strängt predikar.

Jag, som tydligen inte är, trots mina försök, vad ni tycker och vill att jag ska vara.
Ett undantag.
Tack, kära medmänniskor, mor och far.