Okej. Engelskan kan fixa sig. Den måste fixa sig helt enkelt.

Det är bara att skriva mvg-uppgiften och s

kriva artikelsaken. det funkar.

Och jag måste seriöst börja ta tag i mitt skolliv nu. Jag har kasnke liiite för mkt frånvaro.
Jag har kasnke inte orkat alla lektioner, men det är bara ett fåtal.
Och jag visste faktiskt inte att man behövde sjukanmäla sig om man gick hem pga sjukdom mitt i skoldagen, faktiskt.
Och det akn jag säga med ett rent samvete. För så är det.

Och dessutom, så kan jag jobba upp allt jag hamnar efter i. Och dom sakerna har jag redan gjort för länge sen.

Nu vill jag bara ha lovlovlov. slappna av och bara ta det lugnt.

Idag på bilden blev jag jättesur först på Helena(som var vikarie för Kristina idag.) som bara sabbade min bild totalt, jag hade gjort skissen precis som jag ville ha det, och då säger hon att vi måste prata med henne innan vi börjar måla. Så, jag går fram till henne och säger att såhär och såhär har jag tänkt mig.
"Du har ingen komposition i bilden, det måste du jobba med. Titta i Lena Kronqvists bok"
Jag tittade i den och Lena Kronqvist hade inte heller någon speciell komposition i bilden, precis som jag. Men, har Helena sagt att man måste ha en komposition i bilden, måste man det. Så jag började måla lite tapeter och allt möjligt, och det blev verkligen allt som jag inte ville ha. Och jag sa det till henne, att jag hade förstört min enda skiss med det som jag ville göra.
Hon rycker lite lätt på axlarna och säger "Ja, men då vet du ju hur du vill ha det. Det var det som var meningen." Himla kärring! Ursäkta språket, men tack så hemskt mkt för att du tar upp tid som jag inte har att använda på ngt som jag redan vet hur jag vill ha det!
Jag sa inte det högt, bara med ögonen. Jag blundade och tänkte, "hon ser inte nu"

Sen efter det var jag jäätesur. Sursursur på att vi måste bli färdiga med allt sanbbt på kort tid, så att vi inte kan göra det emd lite mer engagemang till varje bild.
Pissbildapa.

Sen bröt jag ihop helt, bara för att jag inte har kontroll över saker och ting som jag trodde jag hade kontroll över.
Jag trodde att allt skulle bli bra igen, men icke, ångesten finns kvar.
Jag höll på att bryta ihop totalt inför alla på bilden och engelskan och rasten.
Jag vill inte att Josefin ska må dåligt.
Jag vill inte att Cecilia ska må dåligt.
JAg vill inte att Eleni ska må dåligt.
Jag vill inte må dåligt.

Och jag vill hjälpa. jag vill.
Men jag hatar när det itne går, när det itne finns ngt jag kan göra.
Jag hatar att vara passiv.
Jag vill bara att alla ska må bra.

Det är så fruktansvärt jobbigt när hela ens noggrant uppbyggda försvar kollapsar som ett sandslott vid stranden.
Det hjälper inte att reda ut vissa saker och sen tro att allt är bra.
Det hjälper inte att få reda på att man var mer illa däran än man trodde när man först började bygga upp ett försvar.
Det hjälper inte ett piss.
Och det hjälper inte nånting att känna som att man inte kan hjälpa någon.

bajsdeppångestdag.
bajsbajsbajs.