terrifying.
idag på busshållplatsen så var det nog det mest läskiga som har hänt mig på länge.
jag stod och pratade med joppa och lotta när en JÄTTEFULL man kom till hållplatsen och skrek och sa att han var kåt till en tjej. när han blev avvisad där, och skulle gå iväg med sin (ickefulla, tror jag) kompis så stannade han till vid oss och började prata med lotta.Han frågade om han var dum ihuvudet och Lotta sa att han skulle gå därifrån. då började han knuffa på henne, och hans kompis försökte hejda honom, och jag och joppa visste inte rikitgt vad vi skulle göra. sen när han "var färdig" med lotta så gick han fram mot alla som hade backat och frågade mig om han var dum i huvudet.jag sa nej, det tror jag inte, och skulle precis till att gå därifrån när han slår till glaset JÄTTEHÅRT, och jag stod precis intill glaset.jag höll på att dö av rädsla, och sprang till jennie som stod en liten bit bort. Den fulla mannen gick tillbaka till lotta och joppa och började slå efter dom, så då sprang dom iväg. Jag trodde att han skulle bärja misshandla och våldta alla ett tag. och då överdriver jag itne ett dugg, för det var han kapabel till.
och det var hur läskigt som helst, och jag fick värsta chocken.och jag tror att jennie började gråta, och lotta och joppa också tror jag. det var verkligen hur läskigt som helst.
Det är synd om människor som dricker sig fulla. Och det är bara dumt att dom gör det.
Speciellt också, när dom har aggressiva tendenser.
Det är ju livsfarligt!
Innan idag så har jag flummat med lovisa (som äntligen avr i skolan :D!), och fått 400 kronor, och satt upp jobbiga lappar utomhus när det var JÄTTEblåsigt ochJÄTTEkallt! Mina fötter var som istappar efteråt.
Sen på bussen träffade jag Julia. Senare också Linn, som jag inte känner sådär jättebra, men som är hur rolig och snäll som helst!
Imorgon är det skola till 16.00 och kladdkaksbak(som vi för övrigt ska poison'a, moahaha) med Cecilia :).
På torsdag är det en spanskalektion och sen ledighet.
Och antingen på Torsdag eller Fredag så ska man äta lunch med Amanda på IKEA, och julhandla det sista.
Och så ska jag göra färdigt julklapparna.
(josefin, din födelsedagsptresent kommer att dröja lite. förlåt.men du får den nästa gång vi ses efter nyår. ok?)
Okej. Engelskan kan fixa sig. Den måste fixa sig helt enkelt.
Det är bara att skriva mvg-uppgiften och s
kriva artikelsaken. det funkar.
Och jag måste seriöst börja ta tag i mitt skolliv nu. Jag har kasnke liiite för mkt frånvaro.
Jag har kasnke inte orkat alla lektioner, men det är bara ett fåtal.
Och jag visste faktiskt inte att man behövde sjukanmäla sig om man gick hem pga sjukdom mitt i skoldagen, faktiskt.
Och det akn jag säga med ett rent samvete. För så är det.
Och dessutom, så kan jag jobba upp allt jag hamnar efter i. Och dom sakerna har jag redan gjort för länge sen.
Nu vill jag bara ha lovlovlov. slappna av och bara ta det lugnt.
Idag på bilden blev jag jättesur först på Helena(som var vikarie för Kristina idag.) som bara sabbade min bild totalt, jag hade gjort skissen precis som jag ville ha det, och då säger hon att vi måste prata med henne innan vi börjar måla. Så, jag går fram till henne och säger att såhär och såhär har jag tänkt mig.
"Du har ingen komposition i bilden, det måste du jobba med. Titta i Lena Kronqvists bok"
Jag tittade i den och Lena Kronqvist hade inte heller någon speciell komposition i bilden, precis som jag. Men, har Helena sagt att man måste ha en komposition i bilden, måste man det. Så jag började måla lite tapeter och allt möjligt, och det blev verkligen allt som jag inte ville ha. Och jag sa det till henne, att jag hade förstört min enda skiss med det som jag ville göra.
Hon rycker lite lätt på axlarna och säger "Ja, men då vet du ju hur du vill ha det. Det var det som var meningen." Himla kärring! Ursäkta språket, men tack så hemskt mkt för att du tar upp tid som jag inte har att använda på ngt som jag redan vet hur jag vill ha det!
Jag sa inte det högt, bara med ögonen. Jag blundade och tänkte, "hon ser inte nu"
Sen efter det var jag jäätesur. Sursursur på att vi måste bli färdiga med allt sanbbt på kort tid, så att vi inte kan göra det emd lite mer engagemang till varje bild.
Pissbildapa.
Sen bröt jag ihop helt, bara för att jag inte har kontroll över saker och ting som jag trodde jag hade kontroll över.
Jag trodde att allt skulle bli bra igen, men icke, ångesten finns kvar.
Jag höll på att bryta ihop totalt inför alla på bilden och engelskan och rasten.
Jag vill inte att Josefin ska må dåligt.
Jag vill inte att Cecilia ska må dåligt.
JAg vill inte att Eleni ska må dåligt.
Jag vill inte må dåligt.
Och jag vill hjälpa. jag vill.
Men jag hatar när det itne går, när det itne finns ngt jag kan göra.
Jag hatar att vara passiv.
Jag vill bara att alla ska må bra.
Det är så fruktansvärt jobbigt när hela ens noggrant uppbyggda försvar kollapsar som ett sandslott vid stranden.
Det hjälper inte att reda ut vissa saker och sen tro att allt är bra.
Det hjälper inte att få reda på att man var mer illa däran än man trodde när man först började bygga upp ett försvar.
Det hjälper inte ett piss.
Och det hjälper inte nånting att känna som att man inte kan hjälpa någon.
bajsdeppångestdag.
bajsbajsbajs.
ONE WAY, JESUS!
YOU'RE THE ONLY ONE
THAT I COULD LIVE FOR.
Alltså. det är helt otroligt vad den texten betyder.
lätt att jag alltid kommer ha den texten i huvudet.
såbra såbra såbra.
Och Josefin. jag vill bara ta bort det. ta bort allt dumt.
I hate that I don't have superpowers to make it go away. :(
Och likaså med Eleni. :(
why, why!
Och vi måste reformera skolsystemet! Det är inte särsilt rättvist, att bara bild-estetarna(även om solweig säger att alla estetlärare lämnar ut lapparna, så gör dom faktiskt inte det, för amanda har aldrig sett en sån lapp, och hon går musik!) behöver lämna lappar om frånvaro till sina föräldrar.
Och om man har varit sjuk, så är den frånvaron lika med att man har skolkat!
Är inte det hur dumt som helst!
Och anledningen till att vi måste det är dels för att alla andra bildare innan oss har haft hög frånvaro, och att våra lärare vill "försvara" oss gällande frånvaro. Jga säger: GE OSS EN CHANS! och vad hjälper det att lärarna försvarar oss, när det ändå inte kommer att hjälpa till nånting!
Seriöst så måste skolan ta sig i kragen och fatta att man inte kan ha det så!
Speciellt inte när det systemet hela tiden krånglar och det står att man har frånvaro, när man har varit på den lektionen, och att allting skrivs fel hela tiden i datorn!
Himlastupidaslärare säger jag!
Aaargh!
(jag ska försöka lugna ner mig nu)
jag har öpt en penatx a3 systemkamera!! :D:D:D
måste vara mitt bästa köpkap någonsin!
och vad jag älskar den också.
och zoomen. WUNDERSCHÖÖN.
OCH OM TVÅ VECKOR KOMMER JOSEFIN OCH I CAN BARELY STOP SMILING ABOUT IT!!
vi ska ha så roligt, och oroa dig inte kära lilla vän, i can pay.
och jag skanr henne så himla mkt.
det är så mkt lättare när hon är med.
och roligare.
hon förgyller hela ens vardag till max, och det lever man på i flera veckor.
jag älskar den männskan.
och vad roligt att jag skriver om josefin, när jag lika vär kan skriva du, istället för hon.
för jag tror faktiskt att du, josefin är den enda so läser denna bloggen.
men det är väldigt skönt.
tjoho. / stina
YOU'RE THE ONLY ONE
THAT I COULD LIVE FOR.
Alltså. det är helt otroligt vad den texten betyder.
lätt att jag alltid kommer ha den texten i huvudet.
såbra såbra såbra.
Och Josefin. jag vill bara ta bort det. ta bort allt dumt.
I hate that I don't have superpowers to make it go away. :(
Och likaså med Eleni. :(
why, why!
Och vi måste reformera skolsystemet! Det är inte särsilt rättvist, att bara bild-estetarna(även om solweig säger att alla estetlärare lämnar ut lapparna, så gör dom faktiskt inte det, för amanda har aldrig sett en sån lapp, och hon går musik!) behöver lämna lappar om frånvaro till sina föräldrar.
Och om man har varit sjuk, så är den frånvaron lika med att man har skolkat!
Är inte det hur dumt som helst!
Och anledningen till att vi måste det är dels för att alla andra bildare innan oss har haft hög frånvaro, och att våra lärare vill "försvara" oss gällande frånvaro. Jga säger: GE OSS EN CHANS! och vad hjälper det att lärarna försvarar oss, när det ändå inte kommer att hjälpa till nånting!
Seriöst så måste skolan ta sig i kragen och fatta att man inte kan ha det så!
Speciellt inte när det systemet hela tiden krånglar och det står att man har frånvaro, när man har varit på den lektionen, och att allting skrivs fel hela tiden i datorn!
Himlastupidaslärare säger jag!
Aaargh!
(jag ska försöka lugna ner mig nu)
jag har öpt en penatx a3 systemkamera!! :D:D:D
måste vara mitt bästa köpkap någonsin!
och vad jag älskar den också.
och zoomen. WUNDERSCHÖÖN.
OCH OM TVÅ VECKOR KOMMER JOSEFIN OCH I CAN BARELY STOP SMILING ABOUT IT!!
vi ska ha så roligt, och oroa dig inte kära lilla vän, i can pay.
och jag skanr henne så himla mkt.
det är så mkt lättare när hon är med.
och roligare.
hon förgyller hela ens vardag till max, och det lever man på i flera veckor.
jag älskar den männskan.
och vad roligt att jag skriver om josefin, när jag lika vär kan skriva du, istället för hon.
för jag tror faktiskt att du, josefin är den enda so läser denna bloggen.
men det är väldigt skönt.
tjoho. / stina
I am not my hair
I am not this skin
I am not your expectations no,
I am not my hair
I am not this skin
I am a soul that lives within.
alltså. jag har en lite plan i huvudet. eller en idé, kan man kanske säga.
om hur allting skull kunna vara, och hur allting skulle funka.
Jag vet. det funkar inte så, och det skulle bli förfärligt tråkigt om allting hände som man ville det hela tiden. tråktråktråk.
Den enda planen som funkar är Guds plan.
Idag på mötet i pinkan så var det ungt folk från bibelskola grow på besök. dom pratade om hur Gud hjälper en i svåra situationer, hur man lyssnar på Gud och hör hans röst och den här rustningen som det står i Efesiebrevet 6:12 (tror jag.nåt sånt.) om.
Och jag kände hur dom verkligen levde sitt liv för Gud.
Hur dom hade lämnat sina hemstäder för att lära känna honom mer.
Jag såg att dom hade nånting. Det där extra som man själv vill utstråla.
Och den friden som dom också visade.
En sån slags frid som jag fick efter mbt. I sommras så bestämde jag mig verkligen för att jag ville följa Jesus och missionsbefallningen och allt det där.
Men. Jag har varit så inne i allt annat, att jag har glömt bort att hålla kvar den där känslan.
Det är som när ens rum är jättestökigt, och så ska man plocka undan. Och så tar man upp bibeln, dör att ställa tillbaka den brevid sängen, men istället tar upp och läser den. Och så sitter man där och läser och läser, glömmer bort vad man höll på med, vad man måste göra, och tidsuppfattningen är borta sen lääänge. Sen plötsligt så tittar man upp, och ser sitt stökiga rum som mamma har tjatat på en i flera dagar att fixa. Så tänker man "Oj, jag måste göra detta först, sen kan jag fortsätta läsa, detta tar nog ointe så lång stund." Så börjar man plocka ihop sakerna och ställa dom på sin plats. Man håller på och håller på, och när man tror att man är färdig så ser man ytterligare en sak och tänker "okej, snart ska jag läsa, jag ska bara...". Och så händer det igen. och igen. och igen. Sen har man helt glömt bort att man skulle läsa, och komma närmre Gud. utav bara farten så slår man igen Bibeln och ställer den på sin nydammade plats.
Och varje gång man har städat så är man ju alltid helt slutkörd efter det, så man lägger sig på den nybäddade sängen och pustar ut, och somnar till sist.
Rummet blir alltid stökigt efter varje gång man har städat. Det blir bara mer och mer grejer känns det som. I hyllorns får böckerna trängas med nya böcker, mya papper.
Skrivbordet får trängas med nya pennor, suddigumm och pärmar. Bordet brevid sängen (där Bibeln står) täcks med andra påminnelselappar, med andra papper med batterier, skrivböcker, andra böcker, och en hel del annat skräp. Skräp som gömmer Bibeln, så man itne ser den, så man itne tar upp den som man gjorde förra gången man städade.
Man glömmer bort Gud helt enkelt.
Jag tror att det är det jag har gjort.
Jag har varit så upptagen med allt nytt, att jag inte har gett lika mkt uppmärksamhet till det jag har haft sen innan.
Kanske har jag tänkt att "ja, men det finns inte så mkt jag kan göra för Gud just nu i mitt liv, jag låter honom säga till när det behövs".
Men man kan inte göra så. Man kan itne låta Gud sköta allt, Gud kan itne säga till en varje gång man behövs utan att man själv ser, eller märker det. När man har bestämt sig för att göra ngt, för att hänge sig åt ngt så får man vara på alerten. Man får leta efter tillfällen. Få ändan ur vagnen.
Jag har varit upptagen med att få "en stadig grund", gällande skola, kompisar, och andra världsliga och alldagliga ting. Men man kan inte få en riktigt stadig grund, utan Gud.
En del kanske lyckas med att skapa en stadig grund utan Gud, men jag är 100% säker på att den kommer att gå sönder efter ett tag.
Men jag är också 100% säker på att har man byggt en grund utan Gud, så kan man få den att bli stadig om man släpper in Gud i fokus igen, om man låter Honom bygga om grunden. Då får man en grund med Gud, och en grund med världsliga ting, och det med världsliga ting är kvar för att det känns behagligt på nåt sätt.
Men jag ska få ändan ur vagnen, och låta Gud bygga om min grund. Jag ska hålla kvar och och se till att det blir nånting gjort. Jag ska lyssna efter Guds röst och gå ut i strid för honom.
För precis som Gud säger till Gideon " Gud är med dig, du tappre stridsman", så är Han med mig. Och det betyder mer för mig än nånting annat.
oj, vad detta kändes som värsta predikan. men kanske att Gud ville ha det sagt.
ÅH! vilken känsla av lyckorus jag fick nu. Jag är använd utav Gud.
Under tiden jag har skrivit det här har jag föreställt mig hur det skulle vara att säga detta inför en församling. Oj. vi får se.
And once again, I can feel the peace i got this summer and that there's hope.
<33 / Stina.
I am not this skin
I am not your expectations no,
I am not my hair
I am not this skin
I am a soul that lives within.
alltså. jag har en lite plan i huvudet. eller en idé, kan man kanske säga.
om hur allting skull kunna vara, och hur allting skulle funka.
Jag vet. det funkar inte så, och det skulle bli förfärligt tråkigt om allting hände som man ville det hela tiden. tråktråktråk.
Den enda planen som funkar är Guds plan.
Idag på mötet i pinkan så var det ungt folk från bibelskola grow på besök. dom pratade om hur Gud hjälper en i svåra situationer, hur man lyssnar på Gud och hör hans röst och den här rustningen som det står i Efesiebrevet 6:12 (tror jag.nåt sånt.) om.
Och jag kände hur dom verkligen levde sitt liv för Gud.
Hur dom hade lämnat sina hemstäder för att lära känna honom mer.
Jag såg att dom hade nånting. Det där extra som man själv vill utstråla.
Och den friden som dom också visade.
En sån slags frid som jag fick efter mbt. I sommras så bestämde jag mig verkligen för att jag ville följa Jesus och missionsbefallningen och allt det där.
Men. Jag har varit så inne i allt annat, att jag har glömt bort att hålla kvar den där känslan.
Det är som när ens rum är jättestökigt, och så ska man plocka undan. Och så tar man upp bibeln, dör att ställa tillbaka den brevid sängen, men istället tar upp och läser den. Och så sitter man där och läser och läser, glömmer bort vad man höll på med, vad man måste göra, och tidsuppfattningen är borta sen lääänge. Sen plötsligt så tittar man upp, och ser sitt stökiga rum som mamma har tjatat på en i flera dagar att fixa. Så tänker man "Oj, jag måste göra detta först, sen kan jag fortsätta läsa, detta tar nog ointe så lång stund." Så börjar man plocka ihop sakerna och ställa dom på sin plats. Man håller på och håller på, och när man tror att man är färdig så ser man ytterligare en sak och tänker "okej, snart ska jag läsa, jag ska bara...". Och så händer det igen. och igen. och igen. Sen har man helt glömt bort att man skulle läsa, och komma närmre Gud. utav bara farten så slår man igen Bibeln och ställer den på sin nydammade plats.
Och varje gång man har städat så är man ju alltid helt slutkörd efter det, så man lägger sig på den nybäddade sängen och pustar ut, och somnar till sist.
Rummet blir alltid stökigt efter varje gång man har städat. Det blir bara mer och mer grejer känns det som. I hyllorns får böckerna trängas med nya böcker, mya papper.
Skrivbordet får trängas med nya pennor, suddigumm och pärmar. Bordet brevid sängen (där Bibeln står) täcks med andra påminnelselappar, med andra papper med batterier, skrivböcker, andra böcker, och en hel del annat skräp. Skräp som gömmer Bibeln, så man itne ser den, så man itne tar upp den som man gjorde förra gången man städade.
Man glömmer bort Gud helt enkelt.
Jag tror att det är det jag har gjort.
Jag har varit så upptagen med allt nytt, att jag inte har gett lika mkt uppmärksamhet till det jag har haft sen innan.
Kanske har jag tänkt att "ja, men det finns inte så mkt jag kan göra för Gud just nu i mitt liv, jag låter honom säga till när det behövs".
Men man kan inte göra så. Man kan itne låta Gud sköta allt, Gud kan itne säga till en varje gång man behövs utan att man själv ser, eller märker det. När man har bestämt sig för att göra ngt, för att hänge sig åt ngt så får man vara på alerten. Man får leta efter tillfällen. Få ändan ur vagnen.
Jag har varit upptagen med att få "en stadig grund", gällande skola, kompisar, och andra världsliga och alldagliga ting. Men man kan inte få en riktigt stadig grund, utan Gud.
En del kanske lyckas med att skapa en stadig grund utan Gud, men jag är 100% säker på att den kommer att gå sönder efter ett tag.
Men jag är också 100% säker på att har man byggt en grund utan Gud, så kan man få den att bli stadig om man släpper in Gud i fokus igen, om man låter Honom bygga om grunden. Då får man en grund med Gud, och en grund med världsliga ting, och det med världsliga ting är kvar för att det känns behagligt på nåt sätt.
Men jag ska få ändan ur vagnen, och låta Gud bygga om min grund. Jag ska hålla kvar och och se till att det blir nånting gjort. Jag ska lyssna efter Guds röst och gå ut i strid för honom.
För precis som Gud säger till Gideon " Gud är med dig, du tappre stridsman", så är Han med mig. Och det betyder mer för mig än nånting annat.
oj, vad detta kändes som värsta predikan. men kanske att Gud ville ha det sagt.
ÅH! vilken känsla av lyckorus jag fick nu. Jag är använd utav Gud.
Under tiden jag har skrivit det här har jag föreställt mig hur det skulle vara att säga detta inför en församling. Oj. vi får se.
And once again, I can feel the peace i got this summer and that there's hope.
<33 / Stina.
I haven't been the greatest one,
when it comes to write letters.
I didn't mean to let it slip by. I was just so caught up in everything around. It's hard too se what you're missing, when all you can do is to look forward, just to keep focus.
förlåt.
jag har lust att skriva
ensåndär jättevacker dikt,
som egenltigen
bara du kan skriva.
för du kan skriva ord
och få dem att kännas
som en hand i min.
Som får det att kännas
som att du sitter precis här,
knappt 10 cm ifrån mig.
Även fast jag tittar på "Ten things i hate about you",
så bli den aldrig lika rolig som när du är med.
Det blir inte lika roligt,
att upprepa repliker,
istället blir varje upprepat ord
en till knut av längtan i magen.
Och även fast center troligen är det godaste i den här världen,
så har den också mist lite utav smaken.
Smaken liksom lyser med sin frånvaro,
precis som din, här hos mig just nu.
Och jag har blivit lite rädd för att mina ord
inte ska vara lika kärleksfulla,
lika meningsfulla,
som dina är för mig.
Varje gång jag läser nånting
som du har skrivit så blir jag helt..,
tjaa, man kan säga " då brister själen ut i lovsångsljud".
fast mestmestmest, tårar.
JAG SAKNAR DIG SÅ URBOTA MYCKET JOSEFIN ANDERSON.
det vore mkt lättare att ta tag i själv, om jag visste
att allt jag behövde göra skulle vara att ropa,
och så skulle jag höra din fotsteg närma sig.
Man tar gärna ett steg
in i bakgrunden,
när andra kan göra det bättre.
Det är lite så ibland, gällande allt möjligt.
för jag har inte dig här, som påminner mig
om vad jag kan.
jag har lite svårt med att se Stina Vingren som en person
som kan, och som också kan göra olika saker bra.
Det är väldigt svårt att se ibland,
för det blir aldrig så bra
som det skulle kunnat bli om du var här.
Du vet, det där med relativitet.
I know I haven't been
the greastest one
when it comes to
write letters.
But I hope you
like me anyway.
Josefin Anderson är nog det bästa som har hänt mig.
So good to me, because you bring out the best in me.
All kärlek på den här jorden räcker inte till,
det är nog mer i stil med Joh.3:16 -kärlek som beskriver bäst.
There is no chance in universe, that I'll stop loving you.
'Cause baby, I'd die for you.
(och brevet kommer. Det kommer.)
when it comes to write letters.
I didn't mean to let it slip by. I was just so caught up in everything around. It's hard too se what you're missing, when all you can do is to look forward, just to keep focus.
förlåt.
jag har lust att skriva
ensåndär jättevacker dikt,
som egenltigen
bara du kan skriva.
för du kan skriva ord
och få dem att kännas
som en hand i min.
Som får det att kännas
som att du sitter precis här,
knappt 10 cm ifrån mig.
Även fast jag tittar på "Ten things i hate about you",
så bli den aldrig lika rolig som när du är med.
Det blir inte lika roligt,
att upprepa repliker,
istället blir varje upprepat ord
en till knut av längtan i magen.
Och även fast center troligen är det godaste i den här världen,
så har den också mist lite utav smaken.
Smaken liksom lyser med sin frånvaro,
precis som din, här hos mig just nu.
Och jag har blivit lite rädd för att mina ord
inte ska vara lika kärleksfulla,
lika meningsfulla,
som dina är för mig.
Varje gång jag läser nånting
som du har skrivit så blir jag helt..,
tjaa, man kan säga " då brister själen ut i lovsångsljud".
fast mestmestmest, tårar.
JAG SAKNAR DIG SÅ URBOTA MYCKET JOSEFIN ANDERSON.
det vore mkt lättare att ta tag i själv, om jag visste
att allt jag behövde göra skulle vara att ropa,
och så skulle jag höra din fotsteg närma sig.
Man tar gärna ett steg
in i bakgrunden,
när andra kan göra det bättre.
Det är lite så ibland, gällande allt möjligt.
för jag har inte dig här, som påminner mig
om vad jag kan.
jag har lite svårt med att se Stina Vingren som en person
som kan, och som också kan göra olika saker bra.
Det är väldigt svårt att se ibland,
för det blir aldrig så bra
som det skulle kunnat bli om du var här.
Du vet, det där med relativitet.
I know I haven't been
the greastest one
when it comes to
write letters.
But I hope you
like me anyway.
Josefin Anderson är nog det bästa som har hänt mig.
So good to me, because you bring out the best in me.
All kärlek på den här jorden räcker inte till,
det är nog mer i stil med Joh.3:16 -kärlek som beskriver bäst.
There is no chance in universe, that I'll stop loving you.
'Cause baby, I'd die for you.
(och brevet kommer. Det kommer.)
The Incredibles.
(top 5 i disneyfilms-listan!)
Den "lilla avhandlingen", som jag skulle skriva i förrgår(?), om hur twisted världen var sket sig totalt. Istället så bröt jag ihop av frustration på Fredrik Reinfeldt och hans ondsinta kumpaner.
(Jag har stort lust att svära åt dom, men. Eftersom jag försöker vara en god kristen, så ska jag inte göra det.)
När jag hade torkat mina sista tårar så sa pappa att jag borde gå med i grön ungdom eller ssu.
Men sånt är seriösa saker, och det är mkt lättare att bara klaga. (Jag vet att jag itne kan klaga med rätt på den nya regeringen, eftersom dom bara har suttit där en månad, MEN, heter man Stina Vingren så får manfaktiskt det. faktiskt.)
Fast jag behöver kasnke en utmaning. Hm.
Vi får se.
BRIGHT EYES! varför har jag inte lyssnat på dom förut! Bright eyes och Viktor Olofsson är ... ja, det är obeskrivligt hur mkt jag gillar dom.
Och allt suger (inte bright eyes och viktor olofsson).
(top 5 i disneyfilms-listan!)
Den "lilla avhandlingen", som jag skulle skriva i förrgår(?), om hur twisted världen var sket sig totalt. Istället så bröt jag ihop av frustration på Fredrik Reinfeldt och hans ondsinta kumpaner.
(Jag har stort lust att svära åt dom, men. Eftersom jag försöker vara en god kristen, så ska jag inte göra det.)
När jag hade torkat mina sista tårar så sa pappa att jag borde gå med i grön ungdom eller ssu.
Men sånt är seriösa saker, och det är mkt lättare att bara klaga. (Jag vet att jag itne kan klaga med rätt på den nya regeringen, eftersom dom bara har suttit där en månad, MEN, heter man Stina Vingren så får manfaktiskt det. faktiskt.)
Fast jag behöver kasnke en utmaning. Hm.
Vi får se.
BRIGHT EYES! varför har jag inte lyssnat på dom förut! Bright eyes och Viktor Olofsson är ... ja, det är obeskrivligt hur mkt jag gillar dom.
Och allt suger (inte bright eyes och viktor olofsson).
- Snö. NEJ TACK, INTE JUST NU.
Snö betyder kyla och blask. Iofs roliga saker också, men jag är inte på det humöret nu. - Josefin (Inte josefin som person). Hon är inte här. Jag vill att hon ska vara här och sura med mig. I need her with me.
- Amanda och Julia. (Åter igen, inte som personer.) Dom får vara i soliga spanien utan snö. Bad, sol, bergsklättring(tror jag att dom skulle göra iaf), chansen att prata spanska.
- Camilla. (Inte som person blablabla) Hon är på teneriffa!
- Emma( blablabla) Hon är i england!
- Stina m! (blablabla) Hon är i Umeå!
I can go on, and on, about everyone who does not have to be here, in this godforsaken place.
Okej, kasnke inte godforsaken place, men. Dom har åkt iväg för att ha roligt. Tji fick jag som trodde att det skulle bli roligt och skönt att vara hemma.
Och det är kallt. Så kallt,kallt,kallt. Jag fryser ihjäl.
Och jag har ändå 3 lager på mig!
gaah.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)